Fünfbrunnen

I september 1940 införde den tyske Gauleitern Gustav Simon Nürnbergslagarna till att även omfatta judarna i Luxemburg. Fram till dess hade judarna kunnat leva förhållandevis fritt utan att behöva utsättas för förföljelser. Men hur som helst så tilläts judar i Luxemburg mellan augusti 1940 och maj 1941 att emigrera till Frankrike (den fria zonen) och Portugal. I maj 1941 stoppade tyskarna denna möjlighet och i september 1941 tvingades judarna att bära den gula Davidsstjärnan. I oktober 1941 meddelade den av tyskarna godkände judiske ledaren i Luxemburg att av de ursprungliga ca 3500 judar som fanns i landet i maj 1940 (då Luxemburg invaderades) återstod ca 750, övriga hade flytt eller emigrerat. I Cinqfontaines (tyska Fünfbrunnen), söder om Troisverges i norra Luxemburg, hade tyskarna i mars 1941 stängt ett jesuitkloster. Klostret låg strategiskt nära en järnvägslinje och blev ett transitläger för de kvarvarande judarna i Luxemburg som skulle deporteras till Östeuropa. Som täckmantel kallade tyskarna klostret för Judische Altersheim (Judiska äldreboendet).

De första sju judarna anlände i augusti 1941 och i slutet på månaden hade antalet ökat till ca 100 stycken. Den första (och största) transporten avgick den 16 oktober 1941 då 324 judar deporterades till gettot i Lodz. I oktober påbörjades även bygget av nio stycken fångbaracker strax intill klostret. Under vintern 41/42 dog 23 judar i klostret pga. umbäranden som interneringen medfört. Fram till att tyskarna avvecklade lägret i juni 1943 hade knappt 700 judar deporterats till Östeuropa. I september 1943 förklarades Luxemburg för Judenrein, endast ett fåtal som höll sig gömda eller var gifta med arier fanns kvar.