I Beisfjord, ca en mil sydöst om Narvik, upprättade SS juni 1942 ett fångläger för jugoslaviska partisaner. Från tysk sida sågs jugoslaver med vapen som partisaner och inte som soldater. Därför ansåg man att de inte omfattades av krigslagarna och kunde därför behandlas på ett brutalt sätt. I mitten på juli 1942 mördades 287 fångar under misstänkt tyfusepidemi. De flesta sköts men en del brändes inne när tyskarna satte eld på sjukbarackerna. De kvarvarande 588 fångar skickades iväg till Övre Jernvann, ca tre mil norr om Beisfjord där de tvingades att upprätta ett temporärt läger. Av dessa dog 242 medan övriga i slutet på augusti 1942 skickades tillbaka till Beisfjord. I oktober 1942 övertogs lägret av den tyska krigsmakten (Wehrmacht). De kvarvarande 152 fångarna skickades till andra läger och lägret fylldes istället med sovjetiska krigsfångar. Fram till hösten 1944 fanns ca 600 fångar i lägret, men i samband med att tyskarna började att evakuera norra Finland och norra Norge steg antalet fångar och i oktober satt ca 1600 fångar i lägret. Beisfjord blev det största krigsfångelägret i norra Norge. Både de jugoslaviska och sovjetiska fångarna användes som slavarbetare vid bl.a. vägbyggen under extrema förhållanden. Lägret befriades i maj 1945.
Nuvarande status: Raserat med monument (2017).
Läge: 68°22'04 N, 17°35'50 E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Veum, Eirik: Nådeløse nordmenn: Hirden 1933–1945 (2013).
Det finns ingenting kvar av lägret och på det forna lägerområdet finns numera hus och annan bebyggelse. Efter kriget begravdes sovjetiska krigsfångar och jugoslaver strax utanför lägret. Dessa flyttades sedermera och begravdes på andra platser, men på platsen upprättades monument, ett för de sovjetiska krigsfångarna, och ett för de jugoslaviska fångarna.