Espeland

Sommaren 1940 upprättade den tyska säkerhetspolisen (SIPO) Polizeihäftlingslager Ulven i en liten f.d. norsk militärförläggning i Os kommun, sydvästra Norge. Men under 1942 ville tyska Wehrmacht överta Ulven vilket innebar att SIPO blev tvungna att hitta en annan plats.  SIPO fann ett ödsligt område som heter Espeland, ca en mil öster om Bergen, som lämpligt för att bygga ett helt nytt Polizeihäftlingslager. Pga. Espelands ödsliga läge var man först tvungen att bygga en väg till platsen där lägret skulle byggas. Under juni och juli 1942 arbetade mellan 50 – 100 jugoslaviska krigsfångar med bygget av vägen och först därefter påbörjades bygget av själva lägret. Den första baracken stod klar i januari 1943 och samma månad överfördes de första fångarna från Ulven till Espeland.

Allt eftersom Espeland byggdes ut överfördes fler fångar från Ulven som i december 1943 var helt avvecklat som Polizeihäftlingslager och övergick i Wehrmachts regi. Espeland kom under de kommande två åren att byggas ut efter behov. Under 1943 bodde vaktmanskapet i samma läger som fångarna men under 1944 byggdes ett separat vaktmanskapsläger med fyra baracker intill fånglägret. När den sista baracken hade färdigställts i oktober 1944 bestod fånglägret av totalt åtta baracker, tre fångbaracker, två straffbaracker, ett kök, en tvätt/toalettbarack och ett stall/hönseri. Allting omgavs av ett taggtrådsstängsel med ett vakttorn i varje hörn. Vaktmanskapslägret bestod av fyra baracker.

Ca 200 meter från Espeland började tyskarna runt årsskiftet 43/44 att bygga ett s.k. ryssläger för sovjetiska krigsfångar. Men vare sig några sovjetiska krigsfångar eller andra fångar hamnade i lägret eftersom det aldrig blev färdigställt innan kriget tog slut. Förhållandena i Espeland var i jämförelse med andra liknande läger goda, i synnerhet med de som fanns i Tyskland och Östeuropa. Vakterna kom från ordningspolisen och inte från SS och var betydligt mildare i sin behandling av fångarna och arbetet var av den lindrigare arten. Vissa vakter förmedlade t.o.m. kontakter mellan fångar och utomstående.

Sammanlagt satt det drygt 2000 fångar i lägret mellan januari 1943 och maj 1945, ett hundratal av dessa var kvinnor. De flesta fångar kom från regionen och en del skickades vidare bl.a. till Grini. Inga fångar på Espeland dömdes till döden och inte heller några avrättningar förekom på Espeland eller i närheten av lägret. Lägret befriades helt intakt och efter kriget användes det för att fängsla norska kollaboratörer och tyska krigsförbrytare. 1952 övertogs lägret av det norska civilförsvaret som blev kvar fram till mitten på nittiotalet då lägret (eller byggnaderna) lades ut till försäljning.