Falstad

Ca sex mil norr om Trondheim ligger det en litet samhälle som heter Ekne och där fanns sedan 1921 en kommunal internatskola. I augusti 1941 letade SS efter en plats i regionen (Tröndelagen) för att upprätta ett läger och fann den f.d. skolan lämplig för ändamålet. Falstad blev ett av de sammanlagda sex läger som underställdes den tyska säkerhetspolisen (SIPO) och säkerhetstjänsten (SD) i Norge. Men till skillnad från de övriga fem som fick benämningen Polizeihäflingslager kallades Falstad för Strafgefangenlager. Lägret var underställt det regionala SIPO högkvarteret i Trondheim under ledning av SS-Obersturmbannführer Gerhard Flesch. De första fångarna anlände i november 1941 och var 170 danska politiska fångar som fick i uppgift att iordningställa lägret genom att bl.a. sätta upp taggtråd och bygga vakttorn runt skolan. Fångarna delades in i s.k. arbetskommandon och tvingades att arbeta både i och utanför lägret med diverse uppgifter.

Lägret fungerade också som en mellanstation för fångar på väg antingen till/från norra eller södra Norge. De första judarna spärrades in redan i december 1941 och fr.o.m. våren 1942 separerades de från övriga fångar. Under oktober och november 1942 fungerade även Falstad som ett transitläger för judar som arresterats i regionen. Från Falstad deporterades de sedan till fängelser i Oslo och därifrån vidare med båt till Östeuropa. Sammanlagt satt 48 judar inspärrade på Falstad, åtta utav dem avrättades i lägret, men de flesta deporterades. Fram till hösten 1943 satt fångarna inspärrade i olika delar av skolan. Det fanns ett trettiotal fångceller, mindre verkstäder, kontor och kök. Skolans innergård fungerade som appellplatz (uppställningsplats). På hösten 1943 hade antalet fångar stigit till närmare 500 och lägerledningen beslöt att utvidga lägret med ett flertal baracker runt om huvudbyggnaden (skolan).

Den 6 oktober 1942 utfärdade rikskommissarie Josef Terboven undantagstillstånd i stora delar av regionen Tröndedal som en konsekvens av de sabotageaktionerna som motståndsrörelsen (Hjemmefronten) genomfört. Inom loppet av några dagar avrättades 34 personer i Falstadsskogen ca en kilometer utanför lägret. Under 1942 och 1943 sköts mellan 200 – 300 fångar i Falstadsskogen, en del av dessa kom från Falstad medan andra kom från andra platser. De flesta av offren var sovjetiska krigsfångar och jugoslaver. Exakt hur många som mördades i skogen vet man inte. Falstad var det enda Polizeihäflingslager i Norge med egen avrättningsplats. I slutet på kriget försökte tyskarna undanröja bevisen i Falstadsskogen. 25 kroppar grävdes upp som sedan sänktes i en båt i Trondheimsfjorden, båten har aldrig hittats.

Efter kriget lokaliserades med hjälp av fångar 46 gravar i Falstadsskogen med en eller flera kroppar. Kropparna fördes senare till Trondheim för identifikation och blev sedan gravsatta på Trondheims domkyrkas kyrkogård. Endast knappt hälften av kropparna kunde identifieras. Troligtvis har inte samtliga gravar upptäckts. Sammanlagt satt ca 4500 fångar från 13 nationer på Falstad mellan november 1941 och befrielsen i maj 1945. Bara Grini i Oslo hade ett större antal fångar. Mellan 1945 och 1951 användes lägret som fängelse för norska kollaboratörer och mellan 1951 och 1991 som skola. Av de baracker som byggdes utanför huvudbyggnaden revs samtliga utom en.