Narvik
För att förekomma britternas planer på att minera de norska farvattnen anföll Tyskland Danmark och Norge den 9 april 1940. Ett utav primärmålen var att säkra hamnarna utmed den norska kusten, däribland hamnen i Narvik som var en viktig hamn för transport av svensk järnmalm till Tyskland. För att inta Narvik hade tyskarna avsatt tio kryssningsskepp som tillsammans hade ca 2000 bergsjägare ombord. Dessa skulle under ledning av general Eduard Dietl inta och säkra Narvik och hamnen. Det norska marina motståndet var svagt och tyskarna kunde med lätthet sänka två norska fartyg. Den norska kommendanten som ansvarade för försvaret av Narvik, överste Konrad Sundlo, var tyskvänlig och övertalades att inte göra motstånd. De tyska styrkorna kunde därför embarkera utan strid.
Men redan nästa dag återvände den brittiska flottan som oupptäckt närmade sig Narviks hamn. Styrkan bestod av fem kryssningsskepp som överraskade tyskarna och sänkte två tyska kryssningsskepp och skadade ytterligare ett. Förutom detta sänktes också 11 fraktskepp som låg i hamn. När britterna sedan drog sig tillbaka från hamnen attackerades de av fem tyska kryssningsskepp som kommit till undsättning. Tyskarna lyckades då sänka två brittiska kryssningsskepp och allvarligt skada ytterligare ett. Tyskarna kunde dock inte pga. bränsle och ammunitionsbrist förfölja britterna till havs. Detta slag har kommit att kallas för det första slaget om Narvik.
Det andra slaget om Narvik inleddes tre dagar senare den 13 april. Britterna anföll tyskarna med nio kryssningsskepp och ett slagskepp (HMS Warspite) och sänkte de kvarvarande åtta tyska kryssarna som var instängda i Narvik och led brist på både bränsle och ammunition. De tyska skeppen angreps också av plan från det brittiska hangarfartyget HMS Furious. Tre av de tyska skeppen sänktes medan övriga fem sänktes eller strandsattes av tyskarna själva. Detta gjorde att ca 2500 tyska besättningsmän räddade sig till land och kunde ansluta sig till Dietls ca 2000 bergsjägare. Tyskarnas marina förluster vid de två slagen uppgick till tio kryssningsskepp vilket motsvarade 50 % av tyskarnas kryssningsskepp. Medan britterna förlorade två skepp och fyra var skadade. För tysk del var förlusterna oersättliga medan de brittiska förlusterna var försumbara.
I samband med att den tyska styrkan till havs hade utplånats var utsikterna dåliga för tyskarna på land. Norska styrkor, förstärkta med brittiska, franska och polska styrkor gjorde livet surt för de tyska angriparna. I slutet på maj 1940 hade Narvik befriats och tyskarna pressades österut mot Björnfjell vid den svenska gränsen. Tyskarna hade då förstärkts av ca 1000 fallskärmsjägare som luftlandsatts men var ändå på väg mot ett nederlag. Men händelserna tog en vändning när de allierade beslöt att evakuera styrkorna från Norge pga. utvecklingen i Frankrike där de allierade led det ena nederlaget efter det andra. Narvik kunde återerövras och den 8 juni var slaget om Narvik och dess omgivning över.
Nuvarande status: Museum/monument (2017).
Adress: Kongensgate 39, 8514 Narvik.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Tamelander, Michael, Zetterling, Niklas: Den nionde april: Nazitysklands invasion av Norge 1940 (2006).
Slaget om Narvik spänner över ett stort område och inte bara Narvik. Vid Björnfjell, precis vid den svenska gränsen, utkämpades bittra strider och vid stationen finns ett minnesmonument för de norska soldater som stupade när de försvarade stationen. I närheten av stationen ligger också en stuga som kallas Solheimsbrakka och det var här som den tyske generalen Eduard Dietl hade sitt högkvarter mellan den 30 maj och 10 juni 1940. Stugan finns kvar än idag. I Narvik finns egentligen det mesta att se under ytan vilket har blivit ett populärt besöksmål för dykare. Men ett utav de tyska skeppen, jagaren Georg Thiele, ligger delvis ovanför ytan, i alla fall delar av fören.
Thiele strandsattes av sin kapten och har sedan dess legat kvar vid strandkanten. Vraket ligger inne i Rombakksfjorden och kan via landvägen vara lite knepig att nå fram till. Det finns stigar som leder fram till vraket men terrängen kan vara lite snårig, brant och hal, men det är det värt. Det kan också vara lockande att kliva upp på vraket och för den äventyrslystne går det även att tråckla sig in i vraket men det kan givetvis vara förenat med viss (livs) fara. För min del nöjde jag mig med att klappa skeppet från strandkanten. Närmare Narvik finns det både monument och krigskyrkogårdar och inne i Narvik finns det ett intressant och modernt museum om slaget.