Ebensee

I november 1943 upprättades ett satellitläger till Mauthausen i Ebensee, en liten stad vackert belägen intill sjön Traunsee, ca 75 kilometer öster om Salzburg. Syftet med lägret var att först gräva ut två tunnlar (tunnel A och B) i ett närliggade berg och sedan förse de krigsproducerande industrier som förlade sin produktion inuti tunnlarna med slavarbetare. De första 1000 fångarna kom från Mauthausen och andra satellitläger. Parallellt med produktionen grävdes tunnlarna ut och kom till slut att täcka en yta av ca 40 000 kvm. Att produktionen förlades inuti ett berg berodde på att det gav ett naturligt skydd och kamouflage mot allierade bombräder. Initialt tillverkades komponenter till  V1 och V2 raketer. Men när den produktionen flyttades till Nordhausen i Tyskland började man istället producera komponenter till flygplan i den ena tunneln och raffinera bensin i den andra tunneln. Tunnlarna kallades för Projekt Zement i ett försök att dölja dess egentliga syfte. 

Nedanför berget och tunnlarna fanns ett läger för slavarbetarna. Det bestod av ca 25-30 undermåliga ouppvärmda baracker. Barackerna var överbefolkade vilket ledde till att smittsamma sjukdomar som tyfus och fläckfeber kunde spridas ohämmat bland fångarna. Den konstanta bristen på mediciner, mat och andra förnödenheter bidrog till en hög dödlighet bland fångarna. Lägg därtill SS vakternas brutala behandling av fångar, dels genom misshandel och tortyr, dels genom direkta avrättningar. Förste kommendant för lägret var SS Hauptsturmführer Georg Bachmayer, känd för sin brutalitet mot fångar. Sammanlagt hade Ebensee fyra kommendanter, den siste var SS Hauptsturmführer Anton Ganz. Det hårda slavarbetet i tunnlarna ledde till att fångar dog och döda fångar skickades till Mauthausen (och Gusen?) där de kremerades i ugnar. Antalet döda fångar ökade dock i rask takt och därför byggdes i juli 1944 ett krematorium i lägret för att kremera döda fångar. I mars och april 1945 när dödligheten tilltog och krematoriet inte längre räckte till begravdes döda fångar i två massgravar.

Ca 27 000 fångar (majoriteten var polacker) satt och slavarbetade i Ebensee (tunnlarna) fram till att lägret befriades av amerikanska trupper den 6 maj, 1945. Ebensee var därmed ett av de sista lägren som befriades. Då fanns det ca 18 000 fångar i lägret, majoriteten av dessa var svårt sjuka, undernärda och flertalet dog kort efter befrielsen. Sammanlagt dog ca 8500 under lägrets existens. Efter kriget användes lägret först som ett krigsfångeläger och sedan som ett flyktingläger. Därefter revs lägret och i slutet på fyrtiotalet började bostäder att byggas på det forna lägerområdet.