Gusen I -III


I december 1939 började fångar från koncentrationslägret Mauthausen att upprätta ett nytt läger intill ett stenbrott i Gusen ca fem kilometer sydväst om Mauthausen. Precis som i Mauthausen var fångarnas huvudsakliga arbetsuppgift att arbeta i stenbrottet. Lägrets förste kommendant var SS-Hauptsturmführer Karl Chmielewsky som snabbt gjorde sig ett rykte som brutal. Bl.a. mördade han fångar som inte längre ansågs vara arbetsförmögna genom att duscha dem med iskallt vatten. I januari 1941 upprättades ett krematorium för att kunna kremera de fångar som dött, dessförinnan kremerades de i Steyr. I januari 1944 påbörjades byggen av två stycken stora tunnelkomplex Kellerbau och Bergkristall i närheten av Gusen i vilka krigsproducerade industrier skulle förlägga sin produktion. Dessa stod klara att använda under 1944 och de fångar som utnyttjades som slavarbetare i tunnlarna inhystes i ett nytt läger som kallades för Gusen II (det första lägret fick följaktligen benämningen Gusen I).

Gusen hade fram till januari 1944 varit ett självständigt läger men i samband med upprättandet av Gusen II blev båda lägren underställda Mauthausen. I december 1944, ca tre kilometer norr om Gusen I och II, upprättades ett tredje läger i en liten by som heter Lungitz. Lägret fick benämningen Gusen III och fångarna tvingades att arbeta vid ett närliggande stenbrott. Fångar från Gusen I hade förvisso sedan 1940 arbetat i stenbrottet. Arbetet i tunnlarna och stenbrotten var extremt farliga och slitsamma och tusentals fångar dog till följd av arbetet. Både stenbrotten och de krigsindustrier som byggdes i bergen ägdes av privata och SS kontrollerade företag som utnyttjade den arbetskraft som fanns att tillgå i Gusen. Samtliga tre läger befriades av amerikanska trupper den 5 maj. Ca 71 000 fångar från 27 olika nationaliteter satt i Gusen och av dessa dog ca hälften. Gusen II och III brändes ner av amerikanarna pga. tyfus. Gusen I förstördes och plundrades gradvis av lokalbefolkningen under de följande åren efter kriget. 1947 sprängdes tunnlarna efter att allt som kunde återanvändas hade avlägsnats.

Nuvarande status: Raserat med museum (2024).

Läge: 48°15' 25.20" N 14°27' 50.32" E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Gusen var inte det enda lägret som strax efter kriget plundrades på allt som kunde återanvändas. För civilbefolkningen var det viktigare att så snabbt som möjligt återgå till ett normalt liv genom att bygga upp sina hem som raserats av kriget. Det fanns långt gående planer på att även riva resterna av krematoriet vid Gusen I för att göra plats för hus och bostäder. Men detta stoppades tack vare f.d. fångar som 1961 köpte upp marken och skänkte den till kommunen i utbyte mot ett monument (detta upprättades 1965). Först 2003 öppnades ett museum vid krematoriet.

Första gången jag besökte Gusen var 2008 men då endast krematoriet, men när jag reste tillbaka 2024 besökte jag även Gusen II och III. Det finns även ett mindre museum vid krematoriet. Vid Gusen I finns det ett fåtal byggnader kvar som tillhörde lägret. Bordellen (öppnades under 1942), ett par fångbaracker, SS baracker och Jourhaus (lägerentrén). Samtliga byggnader har renoverats är i privat ägo bl.a. firmor eller privata residens, däribland Jourhaus som idag är en villa av finare sort. När jag besökte Gusen 2024 pågick det arkelogiska utgrävningar vid SS område.

På det forna lägerområdet vid Gusen II byggdes det hus och bostäder. Men det finns flera informationtavlor och ett slags museum som berättar om Gusen II. Trots att tunnlarna sprängdes finns det en liten del av tunnlarna som är öppna för besökare men kan endast besökas i sällskap med guide och genom bokning i förväg. Vid Gusen III finns det ett monument och bredvid monument finns en grav med aska från fångar som dog i något av de löger som tillhörde Mauthausen.

Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).