Hartheim
Schloss Hartheim ligger i en liten by som heter Alkoven strax utanför Linz i Österrike. I slutet på 1800-talet överläts slottet till Landes wohltätigkeitsverein in Oberösterreich som startade ett sjukhus för mentalt och fysiskt sjuka barn. Efter att Österrike ockuperats av Tyskland i mars 1938 övertogs slottet av tyskarna runt årsskiftet 1939/40. Tyskarna konverterade slottet till en eutanasicentral där nazisterna mördade mentalt och fysiskt handikappade människor i enlighet med nazistisk ärftlighetslära. Dessa mord ingik i ett program som kallade för T-4 och hade startats i september 1939. När T-4 programmet officiellt avslutades i augusti 1941 fortsatte verksamheten i Hartheim under något som kallades för 14f13. Detta innebar att människor skickades till Hartheim från bl.a. koncentrationslägren Dachau, Mauthausen och Gusen för att mördas. I december 1944 och början på januari 1945 avvecklades mordverksamheten i Hartheim och all teknisk utrustning fördes bort. Under den officiella eutanasin mördades drygt 18 000 personer i Hartheim och under 14f13 programmet mördades ytterligare ca 12 000 personer. Det var även i Hartheim som Franz Stangl började sin karriär, sedermera kommendant i både Sobibor och Treblinka.
Nuvarande status: Bevarat med museum (1998).
Adress: Schlosstrasse 1, 4072 Alkoven.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Friedlander, Henry: The Origins of Nazi Genocide – From euthanasia to the final solution (1995).
I närheten av Hartheim flyter floden Danube som i mitten på femtiotalet drabbades av kraftiga översvämningar. Detta ledde till att flera hem förstördes och människorna blev tvungna att evakueras. Några av de som fått sina hem förstörda i samband med översvämningarna erbjöds nytt boende i Hartheim slott där flera rum stod tomma. Slottet består av flera våningar och detta blev med tiden ett permanent boende. Dock så var det inte helt okontroversiellt med tanke på platsens historia att det hyrdes ut lägenheter i slottet medan det på markplan var ett museum. I slutet på nittiotalet löste man detta genom att erbjuda lägenhetsinnehavarna nya boenden. När jag besökte slottet 1998 kunde det endast besökas i sällskap med en guide och det nuvarande museet var inte ens påbörjat. Jag kommer ihåg att det då sprang barn och lekte i slottet.