Loibl nord
Under 1943 upprättades två stycken satellitläger till Mauthausen vid Loibl passet (Ljubelj) på gränsen mellan Österrike och Slovenien. Det ena lägret förlades på den södra sidan och kallades för Loibl syd och upprättades i juni. Det andra lägret låg på den norra sidan och kallades för Loibl nord och upprättades några månader senare. Lägren låg på ca 1000 meters höjd och en förflyttning dit ansågs av både fångar och vakter som en form av bestraffning. De första 330 fångarna som kom till det södra lägret i juni var 330 stycken franska politiska fångar från Mauthausen. Syftet med lägren var att fångarna skulle utnyttjas som slavarbetare för ett tunnelbygge genom berget (Loibl passet). Tidigare hade transporterna gått över berget men genom tunnelbygget skulle transporterna effektiviseras. Lite mat, tungt arbete, krävande klimat, tuff miljö och vakternas makt över liv och död gjorde arbetsförhållandena svåra, men i december 1943 hade man grävts sig igenom berget (1500 meter).
Exakt hur många som dog av arbetet eller av andra orsaker går inte att fastställa. De fångar som inte längre ansågs arbetsförmögna skickades tillbaka till Mauthausen där de som oftast mördades. Men ca 40 fångar mördades i lägren och SS upprättade två primitiva krematorier, ett vid varje läger, för att kremera fångar som dött. Området kring Loibl passet var även rikt på partisaner och ca 30 fångar lyckades fly och ansluta sig till partisanerna. Det norra lägret började gradvis avvecklas i mitten på april 1945 pga. en ökad partisanverksamhet i området och fångarna evakuerades till det södra lägret, ca 200 fångar förflyttades även tillbaka till Mauthausen. I samband med den tyska arméns reträtt från Slovenien via Loibl passet i maj började även det södra lägret att evakueras genom tunneln. Dessa fångar befriades strax senare av partisanerna.
Nuvarande status: Raserat med informationstavlor (2011).
Läge: 46°26'37.76"N 14°15'05.79"E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).
Nazisterna hann inte förstöra lägren och de var därför intakta när det befriades. Men redan i juni 1945 började lägren demonteras eftersom materialet behövdes på annat håll i efterkrigstidens sargade Europa. Passagen genom berget förblev stängd fram till 1950 och de båda lägrens bevarande tog sig olika uttryck. På den slovenska (jugoslaviska) sidan upprättades 1954 en minnespark medan lägret på den österrikiska sidan förföll pga. tvister om vem som ägde marken. Det dröjde ända fram till 1995, på femtioårsdagen av befrielsen, som det efter påtryckningar från överlevande överhuvudtaget upprättades en minnestavla. Dessa tavlor finns inte vid lägerområdet utan placerades vid tunnelingången. 2004 listades det forna lägerområdet som kulturhistorisk mark och först 2008 fick markägarfrågan en lösning. 2009 hade man äntligen frilagt det forna lägerområdet och det finns flera fysiska kvarlevor som det är tänkt skall bli en del av en framtida minnespark i likhet med den som finns på den södra sidan. Fram till dess får besökaren nöja sig med att ta del av det flertalet informationstavlor som finns strax utanför lägerområdet.