Mauthausen

Den 11 mars 1938 ockuperades Österrike av Tyskland och införlivades i det tyska riket. Kort efter ockupationen besökte chefen för SS, Heinrich Himmler, SS general Oswald Pohl och chefen för koncentrationslägren Theodor Eicke ett befintligt stenbrott strax utanför en liten by som heter Mauthausen, ca en mil sydöst om Linz. Stenbrottet kallades Wienergraben och låg intill floden Donau. Syftet med besöket var att hitta en lämplig plats för att upprätta ett koncentrationsläger för österrikiska medborgare. Den tyska ockupationen av Österrike välkomnades inte av alla och dessa måste hållas under bevakning eller t.o.m. sättas i koncentrationsläger.

I slutet på april 1938 grundade SS företaget Deutsche Erd- und Steinwerke för att utvinna granit från stenbrottet. Tanken var att arbetskraften som behövdes skulle hämtas från koncentrationslägret. I augusti 1938 överfördes ca 3000 fångar från Dachau till Mauthausen för att bygga det nya lägret. I slutet på 1938 satt ca 1000 fångar i lägret, mestadels kriminella och s.k. asociala. Strax efter krigsutbrottet 1939 hade antalet fångar ökat till ca 2600. Fångarnas huvudsakliga syfte var att slavarbeta i stenbrottet som låg precis intill lägret. Lägret kom också till största del att bestå av sten som brutits i stenbrottet. Lägrets första kommendant var SS-Hauptsturmführer Albert Sauer men han ersattes rean i februari 1939 av SS-Sturmbannführer Franz Ziereis som blev kvar på posten fram till maj 1945.

Mauthausen kom också att bestå av ett sextiotal satellitläger som var underställda Mauthausens organisation. Det mest kända (och ökända) var Gusen som låg ca fem kilometer väster om Mauthausen. Satellitlägren producerade alltifrån krigsmaterial till byggnadsmaterial. Lägret placerades in i kategori 3 vilket innebar att även SS ansåg det vara ett läger med extrema arbetsförhållanden. I Mauthausen fanns också fängelseceller för fångar som brutit mot lägrets regler. Det byggdes också ett krematorium och en mindre gaskammare. Det förekom också avrättningar av fångar. Som i andra läger var det brist på sanitära faciliteter, brist på mat, brist på mediciner, obefintlig sjukvård, överbefolkde baracker som sammantaget gjorde att smittsamma sjukdomar kunde spridas ohämmat vilket ledde till en hög dödlighet bland fångarna. Fångar från Europas alla hörn skickades till Mauthausen.

Under 1942 tilldelades lägret en s.k. gasvagn (lastbil med hermetiskt tillslutet lastutrymme) för att mörda fångar. Lastbilen gick mellan Mauthausen och Gusen där offren kremerades. Knappt 3000 fångar som bedömdes vara för sjuka för att slavarbeta skickades till den närliggande eutanasicentralen Hartheim där de mördades i dess gaskammare. I Mauthausen förekom också medicinska experiment på fångar. SS-läkaren Aribert Heim är kanske den mest kände av dem och förutom experiment mördade han även fångar med giftinjektioner. Han tjänstgjorde endast under ca sex veckor på hösten 1941 innan han förflyttades till Ebensee.

Under 1944 ökade antalet fångar till följd av att fångar skickades till lägret från läger närmare fronten. Ett sätt att hantera det ökade antalet fångar var att upprätta ett tältläger strax utanför lägret. Här var dödligheten extrem hög pga. att tillgången på mat och mediciner i stort sett var obefintlig samt att lägret var extremt utsatt för väder förhållandena. Mauthausen befriades av amerikanska trupper den 5 maj 1945. Av de ca 200 000 fångar som hamnade i Mauthausen mellan 1938 och 1945 dog ca 100 000. Oftast till följd av slavarbetet de tvingades utföra.