Bialystok getto


Bialystok med sina ca 300 000 invånare ligger i nordöstra Polen, ca fem mil från gränsen till Vitryssland. Bialystok ockuperades av tyskarna första gången den 15 september 1939, men i enlighet med Molotov-Ribbentroppakten från augusti 1939 överlämnades den delen av Polen där Bialystok ligger till Sovjetunionen den 22 september. När Tyskland anföll Sovjetunionen knappt två år senare ockuperades Bialystok av tyska trupper för andra gången. Området som Bialystok ligger i fick namnet Bezirk (distrikt) Bialystok. Distriktet gränsade till Rikskommissariat Ostland i nordöst, Rikskommissariat Ukraina i sydöst, Generalguvernementet i sydväst och Stortyskland i nordväst. Vid denna tidpunkt bodde det ca 300 000 judar inom distriktet varav ca 60 000 i Bialystok. Omgående infördes antisemitiska förordningar mot distriktets judar och tyska Einsatzgruppen genomförde mordaktioner mot distriktets judiska befolkning. I juni 1941 innebrändes ca 2000 judar i Bialystoks stora synagoga. En månad senare mördades ca 4500 judar i Pietraszeskogen i östra Bialystok. I augusti 1941 upprättades ett getto i Bialystok för stadens kvarvarande judar och judar från närliggande byar.

Gettot bestod av två delar som skiljdes av floden Biala och omgavs av stängsel. Endast med speciella passersedlar gick det att röra sig mellan gettot och den övriga staden. Som mest bodde det ca 50 000 judar i gettot. De flesta invånarna tvingades arbeta i någon av de industrier som tyskarna förlagt inom gettot. I början på 1943 började nazisterna deportera gettots judar till förintelselägret Treblinka ca femton mil sydväst om Bialystok. De judar som var för sjuka eller för svaga för att deporteras mördades vid den judiska kyrkogården eller på en plats som kallades för Prage’s garden. Inledningsvis deporterades judar som inte behövdes inom industrin. I augusti 1943 påbörjade nazisterna i samarbete med ukrainska frivilliga förband att avveckla gettot genom att samla upp de kvarvarande judarna. Ca 10 000 skickades till Treblinka, andra skickades till Majdanek utanför Lublin där vissa mördades medan andra tvingades arbeta inom någon industri. Motståndsrörelsen i gettot visste vad avvecklingen innebar och gjorde därför uppror i ett försök att fly ut till skogarna utanför Bialystok och ansluta sig till partisanerna. De flesta mördades och endast ett hundratal lyckades med att fly och ansluta sig till partisanerna. Vissa höll sig gömda fram till augusti 1944 när den sovjetiska Röda armén återerövrade Bialystok. Efter upproret rev nazisterna gettot. Av de ca 60 000 judar som bodde i Bialystok i juni 1941 överlevde mellan 300 – 400 kriget. Nazisterna lyckades i stort sett förinta den judiska befolkningen inom vad som var Bialystok distriktet.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med monument (2009).

Läge: 53°08'17.43" N 23°08'58.84" E

Att ta sig dit: Promenad från centrala Bialystok.

Kommentar:

Monumenten finns utspridda lite varstans och bästa sättet att besöka platserna är med en nutida och dåtida karta över gettot för att på så vis kunna göra jämförelser. Hus från gettots tid finns kvar blandat med efterkrigshus.

Litteraturtips: Arad, Yitzhak: Holocaust in the Soviet union (2009).