Budzyn

Under sommaren 1942 upprättades ett arbetsläger norr om Krasnik, ca fem mil sydväst om Lublin i liten by som hette Budzyn. Där fanns det sedan tidigare krigsproducerande industrier. De första ca 500 judiska fångarna kom från närliggande getton, främst från Krasnik. Detta var judar som nazisterna ansåg vara produktiva och behövdes för slavarbete i krigsproducerande industrier. Senare under året skickades också ca 400 sovjetiska krigsfångar till lägret. Under 1943 skickades även ca 800 judar från Warszawas getto som fångats in i samband med upproret i gettot. I slutet på 1942 skickades ca 100 sjuka och gamla judar till förintelselägret Belzec och i augusti 1943 skickades ca 200 improduktiva judar till Majdanek där de mördades.

På sommaren 1943 uppgick antalet fångar till ca 3000. Fångarna i Budzyn utnyttjades som slavarbetare i en närliggande fabrik som tillverkade delar till flygplan. Ett arbete som tyskarna uppenbarligen ansåg vara av största vikt och därför skonades dessa slavarbetare från att mördas under den s.k. Skördefesten i november 1943 då nazisterna mördade ca 18 000 judar i Lublin distriktet. I februari 1944 blev Budzyn ett officiellt satellitläger till Majdanek och i samband med detta förflyttades fångarna till ett nytt fångläger med åtta st. baracker och som låg närmare fabriken. I jämförelse med tidigare år och andra arbetsläger inom Lublin distriktet var förhållandena i Budzyn bättre. I maj 1944 började tyskarna evakuera fångarna och demontera fabriken och förflytta dessa västerut längre bort från fronten.