Danzig senat

1919 växte motsättningarna mellan Tyskland och Polen angående staden Danzig (nuvarande Gdansk). För att lösa detta förklarade det nybildade Nationernas förbund (NF) i november 1920 Danzig för en fri stad och ställdes under NF:s överinseende. Dess högste funktionär och övervakare blev den schweiziske historikern Carl J Burckhardt. Förutom Danzig så omfattade den fria staden också ca 200 byar i närområdet. Denna statshybrid var inte självständig men samtidigt oavhängig både Tyskland och Polen. Polen gavs ändå vissa rättigheter för att säkerställa att landet fick en passage till hamnen i Danzig. Det skapades därför en land korridor som delade Tyskland från delstaten Ostpreussen. Denna korridor kom 1939 att bli katalysatorn som mynnade ut i andra världskriget.

Den fria staden styrdes av en senat vars medlemmar valdes av stadens parlament (Volkstag). Vid valen 1933 blev nazistpartiet det största partiet som under resterande av trettiotalet krävde att staden skulle införlivas i det tyska riket. Senatens högste företrädare var presidenten, en position som mellan juni 1933 och september 1939 innehades av nazistiska representanter. I nämnd ordning var de, Hermann Rauschning, Arthur Greiser och Albert Forster. I oktober 1939 upplöstes den fria staden och införlivades i ett nytt administrativt område som fick namnet Danzig-Västra Preussen under ledning av Albert Forster. Under kriget skadades senaten svårt och revs därför efter kriget.