Gleiwitz radiostation


När Hitler hade bestämt sig för att invadera Polen behövde han en händelse där Polen framställdes som provokatören. Detta för att senare kunna hävda inför riksdagen och omvärlden att Tyskland agerat i självförsvar och att Polen bar ansvaret för krigsutbrottet. Hitler vände sig därför till chefen för SD Reinhardt Heydrich som fick i uppdrag att iscensätta ett ”polskt” anfall på Tyskland. Heydrich plan var att iscensätta ett antal incidenter mot tyska gränsposteringar och radiostationer längs gränsen. Den mest kända av dessa ”incidenter” var den mot radiostationen i Gleiwitz den 31 augusti 1939. Heydrich sammanställde en grupp som leddes av SS-Sturmbannführer Alfred Naujocks.

Uppdraget gick under kodnamnet Grossmutter gestorben (Farmor är död) vilket också var signalen till gruppen att påbörja attacken. Gruppen ”intog” radiostationen genom en simulerad skottlossning som gick ut i etern och som följdes upp av ett antityskt meddelande. För att ytterligare förstärka intrycket av en ”polsk” attack hade nazisterna placerat ut ett lik vid radiostationen. Liket var en för ändamålet mördad tysk från Schlesien som hette Franz Honiok. Liket hade klätts i en polsk uniform och preparerats med skottskador och visades upp för den internationella pressen som bevis för en polsk attack. Den utvalda samlade pressen förhöll sig dock skeptiska till händelsen men Hitler försvarade det hela med att segraren inte behöver stå svars för huruvida det var rätt eller fel.

Nuvarande status: Bevarat med museum (2013).

Läge: 50°18'46.66" N 18°41'22.93" E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Det är inte bara masten och rummet där ”attacken” ägde rum som är bevarat, bevarat är även inredningen. Hitler förstod att attackens trovärdighet lämnade en del att önska, men för Hitler spelade detta ingen roll. Han behövde bara en anledning för att kunna motivera sitt anfall, det kommer ändå inte vara någon som ifrågasätter ifall segraren hade haft rätt eller fel.

Litteraturtips: Overy, Richard: 1939 – Nedräkningen till andra världskriget (2009).