Gniezno


Drygt fyra mil nordöst om Poznan ligger Gniezno (tyska Dziekanka) och där finns ett mentalsjukhus med anor från artonhundratalet. Enligt den nazistiska rasideologin förtjänade inte mentalt handikappade människor att existera. De ansågs vara ett hot mot den ariska idealmänniskan och dess välfärd och skulle därför utrotas. I kölvattnet av den tyska ockupationen av Polen på hösten 1939 följde en mordvåg av mentalt sjuka människor som systematiskt hämtades från de polska mentalsjukhusen.

I början på december 1939 anlände en specialenhet som kallades för kommando Lange till mentalsjukhuset i Gniezno. Detta var ett kommando som leddes av Herbert Lange och hade som uppgift att mörda mentalt sjuka människor som fanns på mentalsjukhus runt om i den del av Polen som tyskarna efter ockupationen kallade för Wartheland.

Proceduren var att innan patienterna mördades fick de en lugnande spruta av en sjuksköterska. Därefter leddes de in i lastutrymmet på en lastbil. Lastutrymmet var hermetiskt slutet och efter att dörrarna stängts så startades motorn. Motorns avgaser leddes då in i det hermetiskt slutna lastutrymmet och patienterna dog av koloxidförgiftning.

Under två aktioner som pågick i december 1929 respektive januari 1940 mördades ca 1050 personer. Kropparna begravdes senare i massgravar i ett skogsområde vid Nowaszyce, ca två mil norr om Gniezno. Mellan 1943 och 1944 inrättades en avdelning för barn upp till 14 år på sjukhuset. Detta var barn som bar på ärftliga sjukdomar och ca 90 av ca 140 barn som satt på avdelningen mördades utifrån ett rasbiologiskt motiv. 

Nuvarande status: Bevarat med monument (2021).

Läge: 52°38'56.42"N 17°36'21.93"E (Nowaszyce).

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Efter kriget återupptogs den tidigare verksamheten med psykiatrisk vård och den pågår alltjämt. Vid sjukhuskapellet finns det en minnestavla uppsatt på fasaden för att hedra de patienter som mördades. I skogen kring Nowaszyce finns det sedan 2010 ett minnesmonument för offren. Det ligger egentligen mitt ute i ingenstans och kan vara svårt att hitta om man inte vet vart man ska åka på de små grusvägar som finns. Fortfarande har man inte hittat alla massgravar som offren begravdes i.

Litteraturtips: Friedlander, Henry: The Origins of Nazi Genocide – From euthanasia to the final solution (1995).