Gorlice getto

När tyskarna ockuperade Gorlice i sydöstra Polen den 7 september 1939 bodde ca 4500 – 5000 judar i staden. Omgående utsattes judarna för spontana pogromer och antisemitiska lagar infördes som drastiskt försämrade judarnas levnadsvillkor. Judiska män tvingades också till slavarbete. Sporadiska avrättningar förekom också.  Fr.o.m. december 1939 tvingades alla judar över tio år att bära en armbindel med en synlig Davidsstjärna som identifikationsmärke. I mitten på oktober 1941 upprättade tyskarna ett getto i staden dit samtliga judar tvingades flytta. Endast de med speciella arbetstillstånd tilläts lämna gettot. Trångboddhet, brist på förnödenheter som medicin och mat bidrog till miserabla levnadsförhållanden. I mitten på augusti 1942 började tyskarna att avveckla gettot. Judar som var överflödiga och improduktiva började mördas. Ca 700 judar sköts i Garbacz norr om Gorlice. Ca 200 judar sköts på olika platser i Gorlice. I september skickades de kvarvarande judarna till förintelselägret Belzec där de mördades i lägrets gaskammare. Ett fåtal var undantagna deportation och skickades istället till arbetsläger.