Gross-Rosen


Gross-Rosen upprättades först som ett satellitläger till Sachsenhausen 1940, men blev året efter ett oberoende och självständigt koncentrationsläger med egna satellitläger. Det mest kända är kanske Brnénec (Brunnlitz på tyska) i nuvarande Tjeckien. Det var dit som Oskar Schindler förflyttade sin fabrik från Krakow och tog med sig ca 1200 judiska arbetare som därmed överlevde kriget. Brunnlitz befriades av ryssarna den 10 maj 1945. Gross-Rosen var också det läger som ca 60 000 fångar från Auschwitz tvingades marschera mot när SS evakuerade Auschwitz i slutet på januari 1945. Inte ens hälften kom fram utan mördades antingen av SS eller dog av de fysiska påfrestningar som dessa dödsmarscher innebar. Människor från i stort sett hela det ockuperade Europa satt fängslade i Gross-Rosen eller i något av de ca 80 satellitläger som tillhörde Gross-Rosen. De fångar som satt i huvudlägret (10 000 fångar) fick främst arbeta i det närliggande granitbrottet. Gross-Rosen fick också bistå med slavarbetare till tunnelkonstruktionerna vid Anlage Riese. 119 fångar mördades i december 1941 som en del i eutanasiprogrammet. Gross-Rosen hyste också s.k. Nacht und Nebel (Natt och dimma) fångar. När Röda armén i början på februari 1945 närmade sig började nazisterna evakuera lägret. De kvarvarande fångarna tvingades iväg på dödsmarscher till läger längre in i Tyskland. Lägret befriades av Röda armén den 13 februari 1945. Under lägrets existens satt ca 125 000 människor i lägret varav ca 40 000 dog.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (1998).

Adress: Ofiar Gross Rosen 26, 58-152 Rogoznica.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Gross-Rosen är ett riktigt intressant museum som består av en blandning av ruiner och bevarat med stenbrottet som en extra bonus om man så vill. Vissa ruiner är i bättre skick än andra och vissa bevarade byggnader är i bättre skick än andra. Platsen ligger dessutom lite mitt ute i ingenstans lagom långt från tätare bebyggelse. Någon trängsel behöver man heller inte vara orolig för och man är lite för själv på lägerområdet. För mig är Gross-Rosen en plats där historien visar sig från sin bästa sida, lagom känt, ligger lite för sig själv, glest med besökare, bra uställningar, lagom bevarat/raserat. En plats som jag gärna återvänder till, men samtidigt vill jag inte ta bort den känslan jag bevarat sedan mitt förra besök 1998.

Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).