Jedwabne
Ca sex mil nordväst om Bialystok ligger det ett litet samhälle som heter Jedwabne. I mitten på trettiotalet bodde det ca 2500 invånare i Jedwabne var av knappt hälften tillkännagav sig till judendom. Andelen judar sjönk sedan fram till andra världskrigets utbrott men var sett till det totala antalet invånare förhållandevis stort. Judarna livnärde sig främst på handel och hantverk och den övriga katolska befolkningen främst åt jordbruk, ungefär som det förhöll sig på övriga liknande platser i östra Polen. Visst förekom det antisemitism som kunde mynna ut i mindre våldsyttringar begångna av polska nationalister som gav judarna skulden för den ekonomiska depression som infann sig på trettiotalet, men den var inte statlig sanktionerad. Generellt sett utifrån den gällande historiska kontexten så levde den judiska och katolska befolkningen i en samexistens. Men efter andra världskrigets utbrott och sedermera Polens fall då Jedwabne hamnade i den sovjetiska zonen förändrades attityden till judarna. De gamla polska samhälleliga traditionerna ersattes med sovjetiska (kommunistiska) ideal och ett repressivt system infördes mot de som inte anpassade sig. Skulden för detta gavs judarna.
När Tyskland anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941 erövrades Jedwabne redan den 23:e men stadens judar utsattes inte för några spontana våldsyttringar som fallet var på många andra håll. Tyskarna genomförde heller inga aktioner mot stadens judar, däremot på andra håll genomfördes massakrer. Fram till den 10 juli klarade sig Jedwabnes judiska befolkning förhållandevis bra i jämförelse med andra mindre samhällen. Den dagen anlände nazistiska polisbefäl till Jedwabne och kallade till ett möte med stadens borgmästare Marian Karolak där han beordrades att samla ihop stadens judar på torget. Karolak rekryterade folk som både frivilligt och motvilligt ställde upp. Aktionen övervakades av tyska gendarmer. På torget började en mobb bestående av mellan 50 – 100 mer eller mindre frivilliga polacker att trakassera judarna, bl.a. tvingades de bära omkring på en byst av Lenin. Händelserna eskalerade och stämningen blev hätskare och troligtvis dödades ett antal judar på torget. Därefter förde den uppretade mobben, som nu bestod av ca 20 – 40 personer, iväg ca 40 judar till en tom lada där de mördades. Senare under dagen fördes ytterligare ca 300 judar (män, kvinnor och barn) till ladan och den här gången sattes ladan i brand och judarna brändes inne. Kvarlevorna begravdes i två massgravar.
Nuvarande status: Raserat (ladan) med monument (2013).
Läge: 53°17'19.66" N 22°18'34.59" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Szulc, Artur: Marodörer, medhjälpare och mördare: katolska och judiska polacker i nazisternas tjänst 1940 – 1943 (2012).
Även om massakern genomfördes av polska katoliker hade den inte varit möjlig att genomföra utan tysk inblandning. Det var tyskarna som skapade de yttre förutsättningarna och det var de som tog initiativet till massakern samt övervakade den. Det faktum att massakern genomfördes ca tre veckor efter tyskarnas ockupation kan tyda på att det var tyskarna som lade grunden för den. Hade massakern varit en spontan reaktion där icke judiska invånare såg en möjlighet att göra upp med judarna borde detta kanske ha ägt rum i samband med ockupationen och inte flera veckor senare. Men hur som helst genomfördes massakern av mellan 20 – 40 polska katoliker som av den ena eller andra orsaken under rådande omständigheter och förutsättningar valde att delta.
Under kommunismen var den officiella versionen att det var ett verk av tyskarna och deras kollaboratörer, något som också avspeglades på det monument som restes på platsen på sextiotalet. Men i början på 2000-talet genomfördes en ny grundlig undersökning av händelsen och det gamla monumentet ersattes med ett nytt på sextioårsdagen av händelsen. Den polske presidenten som närvarade bad officiellt om ursäkt för det brott som kristna polacker hade gjort sig skyldiga till, inte bara vid Jedwabne, utan även för andra likartade händelser under kriget. Men pogromen i Jedwabne är fortfarande ett ämne för debatt huruvida till vilken grad polackerna agerade på eget initiativ kontra på uppmaning av tyskarna.