Kielce getto

Ca tio mil norr om Krakow ligger Kielce. När tyskarna invaderade Polen i september 1939 bodde ca 24 000 judar i Kielce vilket motsvarade en tredjedel av Kielces befolkning. Redan den 4 september ockuperade tyskarna Kielce och införde omgående antijudiska åtgärder. Judarna utsattes för plundring, tvingades till slavarbete och sporadiska avrättningar förekom. I slutet på mars 1941 upprättade tyskarna ett ghetto dit stadens judar tvingades flytta. Tidigare invånare i det som blev gettot tvingades att lämna sina bostäder.

Gettot omgavs av taggtrådsstängsel och endast med speciella tillstånd kunde man lämna eller gå in i gettot. Oftast var det judar med arbetspass som hade tillstånd att lämna gettot eftersom de arbetade utanför gettot. Ett judiskt råd upprättades som styrde gettot utifrån tyska direktiv. Brist på föda, mediciner och sanitära faciliteter gjorde att svält och sjukdomar kunde spridas. Enda sättet att lindra svält och sjukdomar var att smuggla in både mat och mediciner. De som ertappades med smuggelgods riskerade inte bara fängelse utan även dödsstraff.

Mellan den 20 och 24 augusti 1942 började tyskarna att avveckla gettot. Under förevändning att judarna skulle evakueras till andra platser klev de på tåg som istället förde dem till det nyupprättade förintelselägret Treblinka ca 30 mil nordöst om Kielce där de mördades i lägrets gaskammare. Judarna fick endast ta med sig minimalt med bagage och det som de tvingades lämna kvar lade tyskarna beslag på. Under dessa dagar deporteras mellan 20 000 – 21 000 judar medan ca 1200 judar mördas i gettot. Ca 2000 judar som tyskarna behövde som arbetskraft undkom deportering och sattes istället i ett nytt läger som upprättats. Dessa arbetade med att städa upp i gettot och sortera judarnas egendom som tvingats lämnats kvar. I mars 1943 avvecklades även detta läger och fångarna skickades till andra läger. Efter kriget återvände ca 150 judar som hållit sig gömda till Kielce.