Lamsdorf – Stalag 344


I sydvästra Polen ligger det ett litet samhälle som heter Lambinowice (tyska Lamsdorf) och där förlade tyskarna ett utav de större krigsfånglägren. Lägret upprättades ursprungligen redan under det Fransk-Preussiska kriget mellan 1870 – 1871 för franska krigsfångar. Under första världskriget kom det återigen att användas för krigsfångar som tagits av Tyskland. När andra världskriget bröt ut fick lägret beteckningen Stalag VIII-B. Efter att Tyskland anfallit Sovjetunionen i juni 1941 delades lägret upp i två delar där den nya delen var avsedd för sovjetiska krigsfångar och fick beteckningen Stalag VIII-F. De första (sovjetiska) krigsfångarna anlände redan i juli 1941 långt innan lägret var klart. Fångarna tvingades gräva hålor med bara händerna för skydda sig från väder och vind.

Under hela lägrets existens tvingades de sovjetiska krigsfångarna att utföra slavarbete åt olika gruvindustrier och jordbruksindustrier. I juni 1943 blev lägret en del utav ett större krigsfångeläger och fick benämningen Stalag 344. Samma år upprättades ett läger inom lägret som kallades för Stalag Luft VIII-B och som var avsett för allierade piloter som deporterats dit från det överbefolkade Stalag Luft VIII-C. När den sovjetiska Röda armén började närma sig i januari 1945 började tyskarna att evakuera lägret och fångarna skickades till andra läger. Lägret befriades den 7 mars 1945. Sammanlagt satt ca 300 000 krigsfångar i lägret varav ca 200 000 var sovjetiska krigsfångar. Av de sovjetiska krigsfångarna begravdes ca 40 000 i en massgrav in närheten av lägret. Efter kriget kom lägret att användas för tyskar som väntade på att repatrieras i Tyskland.

Nuvarande status: Raserat med museum (2013).

Läge: 50° 34' 07.70" N 17° 33' 33.39" E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Till skillnad från de brittiska och amerikanska krigsfångarna där officerare och icke officerare sattes i olika läger (Stalag respektive Oflag) skedde inte denna uppdelning av de sovjetiska krigsfångarna. De brittiska och amerikanska utnyttjades heller inte i samma utsträckning för slavarbete även om viss verksamhet förekom inom lägren. De sovjetiska krigsfångarna däremot utnyttjades maximalt som slavarbetare. Eftersom Sovjetunionen inte undertecknat Genevekonventionen ansåg tyskarna att de inte behövde ta hänsyn till krigets lagar gällande de sovjetiska krigsfångarna. Av de knappa sex miljoner sovjetiska krigsfångar som togs av tyskarna under kriget dog ca 60 procent. Tyskarna bedrev en medveten strategi som gick ut på att förinta de sovjetiska krigsfångarna, främst då genom slavarbete. Motsvarande siffra för brittiska och amerikanska krigsfångar är att av ca 230 000 fångar dog ca 8000, eller ca 3,5 procent.

Av det forna lägrets ca 20 baracker finns det både ruiner och fundament kvar och är del av museet. Rekonstruerat är ett vakttorn och lägergrinden. Det ligger dock lite avsides ca tre kilometer norr om Lambinovice i ett skogsområde, men när man väl är där är det intressant att promenera bland ruinerna. Vid massgravarna, 500 meter från lägret, där de sovjetiska krigsfångarna begravdes finns det ett monument. I Lambinovice finns det ett modernt och intressant museum som informerar om historien bakom samtliga krigsfångeläger i Lamsdorf.

Litteraturtips: Bob, Fedorowich, Kent: Prisoners of War and Their Captors in World War II (1996).