Lublin – Pod Zegarem

1940 övertog Gestapo i Lublin en civil administrativ byggnad som kallades för Pod Zegarem (under klockan) eftersom den hade en klocka högst upp. Gestapo renoverade om byggnaden och anpassade den efter sina behov och blev officiellt Lublins Gestapo högkvarter. Chef för Lublins Gestapo var SS-Obersturmführer Herman Worthoff. Markplan och våningarna ovanför användes som kontor och förhörslokaler. Källaren byggdes om till ett fängelse med 14 stycken celler längs en korridor, däribland tre stycken celler utan ljus. Övriga celler var av varierande storlek och med begränsat ljus och utan värme. De flesta som skickades till Pod Zegarem hade suttit fängslade i Lublins slott eller skickats direkt till högkvarteret.

Förhören inleddes som oftast vid niotiden på morgonen och fångarna hämtades i källaren och fördes upp till våning två eller tre där de förhördes. För att framtvinga erkännanden och avslöjaden förekom misshandel och tortyr vid förhören. Skriken från de torterade kunde höras ner till källaren och hade en psykiskt nedbrytande effekt på fångarna i deras celler. Beroende på olika faktorer kunde en fånge hållas kvar i allt från någon dag till flera veckor innan denne skickades till något annat fängelse eller läger, bl.a, koncentrationslägret Majdanek. Inte sällan var fångarna svårt skadade till följd av den misshandel de utsatts för. Det hände också att fångar dog under vistelsen i Pod Zegarem. När den sovjetiska Röda armén närmade sig Lublin övergav Gestapo högkvarteret den 20 juli 1944.