Majdan Tatarski

I mitten på mars 1942 började nazisterna att deportera judarna i Lublins getto till det nyöppnade förintelselägret Belzec, drygt tio mil söder om Lublin. Under ca en månad deporterades ca 28 000 judar till Belzec där de mördades i lägrets gaskammare. Efter denna stora aktion avvecklades gettot och de kvarvarande ca 8000 judarna tvingades först att städa upp i gettot och sedan flytta till ett nytt getto i ett industriområde i stadens södra delar som hette Majdan Tatarski. Judarna tvingades återigen in i undermåliga bostäder med trångboddhet, brist på föda, mediciner och andra förnödenheter. Ca 4000 judar hade inte arbetstillstånd och skickade därför till Majdanek, gettot i Piaski eller mördades Krepiec skogen.

Lägret skärmades av och endast med speciella tillstånd hade man tillåtelse att lämna och äntra gettot. Illegala handel och passering var dock vanligt förekommande. Redan efter någon vecka genomförde nazisterna en razzia i det kraftigt överbefolkade gettot för att sortera ut judar som inte var arbetsföra eller på annat sätt ansågs användbara. Ca 3000 judar skickades till det närliggande koncentrationslägret Majdanek där ca 2700 sorterades ut och mördades i lägrets gaskammare. Övriga skickades tillbaka till gettot som nu bestod av ca 4000 judar. Förutom att judar mördades i Majdanek så mördades även judar i själva gettot eller kördes i väg till avrättningsplatser utanför Lublin, bl.a. Krepiec. Gettot avvecklades gradvis under sommar och höst för att slutligen upphöra november 1942. Ca 3000 skickades till Majdanek, en minde del skickades till arbetsläger och knappt 300 mördades i gettot.