Meseritz – Obrawalde


Mellan september 1939 och augusti 1941 fanns det ett program i Tyskland som kallades för T4. Detta var ett program som legaliserade mord på psykiskt och fysiskt handikappade människor/patienter och låg i linje med den nazistiska rasideologin om att endast s.k. friska och sunda människor hade rätt att existera. Speciella psykiatriker hade utsetts av cheferna för T4 att bedöma huruvida patienter på mentalsjukhus runt om i Tyskland hade rätt att leva eller skulle barmhärtighetsdödas. De patienter som inte ansågs ha rätt att leva skickades till någon av de sex eutanasicentraler som upprättades runt om i Tyskland. Där mördades offren i små gaskammare och kremerades i ugnar. Protester från allmänheten och prästerskapet tvingade dock Hitler att avsluta T4 programmet i augusti 1941. Fram till dess hade ca 70 000 tyska medborgare bragts om livet.

Detta innebar inte att eutanasin avslutades, tvärtom blev den istället mer godtycklig och okontrollerad och kom därför att kallas för vild eutanasi. Den kom heller inte att vara begränsad till ett fåtal sjukhus utan pågick på mentalsjukhus i hela det ockuperade Europa. Tidsmässigt pågick den ända fram till krigsslutet. Om offren i den officiella eutanasin mördades i gaskammare kom de under den vilda eutanasin att mördas med giftinjektioner, svält eller att de sköts. Offren begravdes därefter i någon skog eller befintlig kyrkogård. Antalet offer är omöjligt att fastställa men uppgick till minst 200 000.

Ett av de mest fruktade sjukhusen där den vilda eutanasin utfördes var på mentalsjukhuset i Meseritz-Obrawalde (nuvarande Miedzyrzecz i Polen). I början på 1942 anlände de första transporterna med patienter till Obrawalde. Legitimerade sjuksköterskor tog emot patienterna och förde dem till speciella rum där patienterna mördades. Själva morden genomfördes av antingen någon läkare eller av några sköterskor. Av moraliska skäl var det alltid minst två sköterskor som deltog i morden för att på så vis fördela den moraliska ansvarsbördan. Offren begravdes sedan i massgravar strax utanför sjukhusområdet och ett falskt dödscertifikat med en falsk dödsorsak skickades till offrets anhöriga. Offren kom från minst 26 tyska städer och av diskreta skäl anlände transporterna nattetid. Antalet patienter som mördades i Obrawalde uppgår uppskattningsvis till ca 10 000.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (2017).

Adress: Poznanska 109, 66-300 Miedzyrzecz.

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Den vilda eutanasin kan vara svår att få något grepp om eftersom den just var vild och mer eller mindre godtycklig. Intressant är ändå att den pågick parallellt med den mer kända Förintelsen. Egentligen började den tidigare och pågick längre sett till tidsintervallet. Den finns all anledning att tro att nazisterna var lika angelägna om att förinta varje psykiskt/fysiskt handikappad människa som de var att förinta varje jude inom den nazistiska intressesfären.

Litteraturtips: Friedlander, Henry: The Origins of Nazi Genocide – From euthanasia to the final solution (1995).