Poniatowa


I en liten stad som heter Poniatowa knappt fyra mil väster om Lublin upprättade den tyska krigsmakten på hösten 1941 ett krigsfångeläger (Stalag 359) för sovjetiska krigsfångar i f.d. fabrikslokaler. Ca 22 000 krigsfångar dog under vintern 41/42 till följd av bl.a. svält, sjukdomar, tvångsarbete eller mördades av lägervakter. Dessa begravdes i utkanten av lägret i 32 massgravar. Ca 500 krigsfångar som överlevt anmälde sig som frivilliga till bl.a. den tyska krigsmakten och SS. De som anmälde sig till SS skickades till Trawniki för utbildning.

I oktober 1942 övertogs lägret av SS som upprättade ett arbetsläger för ca 1500 judar som kom från gettot i Opole. Lägret kallades för SS Arbeitslager Poniatowa och underställdes Lublindistriktets högste SS och polischef Odilo Globocnik. I maj 1943 som en konsekvens av upproret i Warszawas getto deporterades ytterligare ca 15 000 judar från olika håll till Poniatowa. Fångarna inhystes i ca 30 baracker och majoriteten av fångarna tvingades arbeta inom en textilfabrik som flyttats från gettot i Warszawa till Poniatowa. Fångarnas huvudsakliga uppgift var att tillverka klädesplagg för den tyska krigsmakten. Övriga fångar tvingades arbeta med diverse arbeten både innanför och utanför lägret.

Lägrets förste kommendant var Gottlieb Hering som sedermera blev kommendant för förintelselägret Belzec. Hering efterträddes av Otto Hantke som hade ca 600 (mestadels ukrainska) vakter till sitt förfogande att vakta lägret. Lägrets administration bestod dock av ca 40 tyska SS officerare. Det upprättades en motståndsrörelse inom lägret som vid en eventuell avveckling av lägret skulle göra motstånd. I september 1943 upptäcktes en del vapen inom lägret vilket ledde till en brutalare hållning gentemot fångarna.

Som en konsekvens av upproren i bl.a. Warszawas och Bialystoks getto samt upproren i förintelselägren Treblinka och Sobibor mördades ca 14 000 judiska fångar den 4 november 1943 i vad som har kallats för Erntefest (skördefesten). Förutom i Poniatowa mördades även ca 18 000 judar i Majdanek och ca 10 000 judar i Trawniki. Samtliga tre läger låg i Lublindistriktet och under Odilo Globocniks kontroll. Efter morden i Poniatowa försökte SS tvinga ca 200 fångar att kremera liken men dessa vägrade och mördades. Lägret övergavs i juli 1944 då den sovjetiska Röda armén närmade sig. Ett fåtal fångar överlevde Poniatowa.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med monument (2010).

Läge: 51°10'34.06"N 22°04'18.86"E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Lägret förstördes märkligt nog inte av SS och efter kriget övertogs lokalerna för industriella syften och lokalerna där SS administration fanns blev bostäder. Efter kommunismens fall förföll området och är idag en kombination av förfallen industri och bostadsområde. Flera av de f.d. fabrikslokalerna står idag tomma och runt hela det f.d. lägerområdet finns fortfarande stängslet kvar. Efter kommunismens fall hade det funnits goda möjligheter att upprätta ett museum i de kvarvarande fabrikslokalerna men något sådant har mig veterligen aldrig varit aktuellt. Det verkar finnas en förhoppning om att industriområdet återigen skall locka till sig företag.

Ända fram till 2008 fanns det inget monument tillägnat lägret vilket skapade protester med tanke på att ca 14 000 judar mördades på platsen. Det enda monument som fanns var det som upprättats till minne för de sovjetiska krigsfångar som dog i lägret. Men 2008 upprättades ett minnesmonument intill den f.d. lägerentrén för de judar och övriga som mördades eller satt i lägret. Monumentet för de sovjetiska krigsfångarna ligger vid platsen där de begravdes och är mer eller mindre i förfall. Det är lätt att orientera sig på platsen om man har en lägerkarta med sig eftersom flera av byggnaderna finns kvar. Det finns även fotografier från lägrets existens som det går att göra jämförelser med.

Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).