Posen – Fort VII

Poznan ligger i västra Polen och under kriget ändrades stadens namn till Posen och låg i det ockuperade distriktet Warthegau. Mellan 1876 och 1880 byggdes 18 fortifikationer runt staden och av dessa fort låg det sjunde fortet avlägset och isolerat. Av den anledningen fann tyskarna det lämpligt att upprätta ett koncentrationsläger i fortet som fick namnet KZ Posen, men officiellt var lägret ett fängelse. Tusentals polska medborgare såsom präster, lärare, professorer, journalister och andra som av nazisterna ansågs vara bildade och därmed utgjorde ett hot mot tysk överhet. Det var det största fängelset inom området och det existerade fram till april 1944 och någonstans mellan 17 000 – 44 000 människor gick igenom fängelset. De flesta skickades vidare till andra fängelser eller läger, men ca 4500 mördades. Oftast genom att de fördes till någon närliggande skog där de sköts och begravdes på plats.

I samband med den tyska invasionen av Polen började nazisterna mörda mentalt och fysiskt handikappade polska medborgare. Den eutanasi som genomfördes i Polen och sedermera övriga Östeuropa låg utanför den av Führerkansliet ledda officiella eutanasin i Tyskland. I Östeuropa var det SS som mera godtyckligt mördade mentalt och fysiskt handikappade människor. Därför upprättades på initiativ av SS en gaskammare i en bunker i fort VII för att med koloxid mörda patienter från bl.a. mentalsjukhuset i Owinska, ca tio km norr om Poznan. De första morden genomfördes i oktober 1939 och därmed var Posen fort VII det första lägret som nazisterna mördade människor i en speciellt upprättad gaskammare. Kropparna fördes sedan iväg med lastbil och begravdes i en massgrav utanför Roznowice några mil norr om Poznan.

SS chefen Heinrich Himmler besökte fortet i mitten på december 1939 för att själv bevittna mordprocessen. I början av 1940 avvecklade nazisterna gaskammaren och de mentalsjuka patienterna mördades på annat håll i mobila gasvagnar. Ca 400 mördades mellan oktober och december 1939. Namnen på de som mördades i gaskammaren är okända eftersom alla dokument förstördes av nazisterna. Mellan 1940 och 1944 fungerade fortet främst som ett transitläger för fångar som skulle skickas vidare till andra läger. När lägret avvecklades i april 1944 skickades de kvarvarande fångarna till Zabikowo söder om Poznan. Det är svårt att fastställa hur många som mördades i fort VII (inte bara fysiskt och psykiskt sjuka), men antalet offer ligger någonstans mellan 10 000 – 15 000 personer. Efter kriget övertog den polska armén lägret och använde det som förråd.