Posen – Jeziory

Ca två mil söder om Poznan (tyska Posen) ligger Jeziory och där hade den nazistiske guvernören Arthur Greiser övertagit en herrgård för privat bruk. Herrgården låg väl avskilt omgiven av skogar och intill en sjö. Här kopplade Greiser av med sin familj och anordnande diverse tillställningar och middagar för både privata och officiella gäster.

Arthur Gresier var en hårdför nazist som hade anslutit sig till Nazistpartiet 1929. Året därpå blev han medlem SS året och blev en av SS chefens Heinrich Himmler tidigaste medarbetare. Han var gift två gånger, först med Ruth med vilken han fick sina tre barn, och sedan Maria som han gifte sig med 1934. Båda fruar överlevde Greiser, men två av hans barn dog under hans levnad.

Greiser påbörjade sin politiska bana i den fria staden Danzig 1930 då han blev utsedd till ställföreträdande distriktsledare för nazistpartiet. Efter de för nazisterna så framgångsrika valen under 1933 blev han i juni ställföreträdande president för Danzigs senat. I november 1934 blev han senatens president, en post han höll fram till 1 september 1939 då han ersattes av Albert Forster. Greiser och Forster kämpade om den politiska makten i Danzig men i slutändan valde Hitler Forster som därmed blev den högste nazistiske ledaren i distriktet Danzig-Västra Preussen.

Men Hitler förstod potentialen och lojaliteten i Greiser och utsåg honom till högste ledare i distriktet Warthegau i oktober 1939. Ett distrikt som bestod av både tidigare tyska områden och ockuperade polska områden men som nu kom att bli en del utav det tyska riket. Som guvernör var han Hitlers förlängda arm och ansvarig för den förtyskning (germanisering) av området som var både Hitlers och Greisers mål. Det innebar att allt som ansågs vara polskt eller judiskt skulle försvinna och ersättas med det tyska. Polacker och judar underkastades tyska lagar och regler. Mord, slavarbete, fängelse och misshandel var medel som tillämpades när lagarna inte räckte till.

Tusentals polacker deporterades till andra områden utanför Warthegau och ersattes med s.k. folktyskar som tvingats att flytta från andra områden, bl.a Baltstaterna, Volhynia och Balkan. Mellan 1939 och 1943 ökade den tyska befolkningen med ca 600 000. Judar skickades till getton och förintelseläger. På många sätt var Greisers behandling av polacker detsamma som mot judarna. Båda drabbades av en brutalitet där målet var att förslava och underkasta polackerna och förinta judarna. För Greiser var polackerna ett större hot än judarna, ett synsätt som inte alltid delades av andra hårdföra nazister.

Även om Gresier inte var initiativtagare till det första nazistiska förintelselägret Chelmno och gettot i Lodz så var de båda helt i linje med hans ambitioner. Greiser t.o.m. besökte både Chelmno och gettot i Lodz. I samband med att Chelmno avvecklades under 1943 besökte han Chelmno och gratulerade SS för väl utfört arbete. Han föreslog att all personal skulle få välbehövlig semester och att de alla var välkomna han fira den på någon av hans egendomar. Han bjöd även alla inblandade på en avskedsfest strax efter att Chelmno avvecklats.

I slutet på kriget flydde han till de bajerska alperna där han överlämnade sig till amerikanarna. När det framgick vem han var så överlämnades han till Polen där hans ställdes inför rätta för de brott han begått i egenskap av guvernör av Warthegau. Han dömdes till döden och hängdes den 21 juli 1946 inför ca 15 000 åskådare vid fort Winiary i Poznan. Detta var den sista offentliga avrättningen i Polen.