Posen Ratusz


Det var i Poznan (tyska Posen) som SS chefen Heinrich Himmler höll två berömda/ökända tal inför höga SS officerare, Reichsleiters, Gauleiters och andra regeringsmedlemmar den 4 och 6 oktober 1943. Himmler var inte den ende talaren utan sammanlagt hölls det över hundra tal under några dagar i något som har kallats Posen konferensen. Martin Bormann hade kallat Rechsleiters, Gauleiters och andra politiska ledare för att diskutera kriget och framtiden. Men det är två saker som har gjort Himmlers tal så pass unika. För det första (1) talade han om att judarna höll på att utrotas inför åhörare som inte tillhörde någon sluten krets. Tidigare hade Himmler hållit flera tal om judeutrotningen men det hade varit inför en sluten krets som var direkt inblandade i judeutrotningen.

För det andra (2) var han den ende höga nazistledaren som officiellt och öppet talade om att judarna höll på att utrotas och att det var nazisternas uttryckliga mål att genomföra judeutrotningen. Andra höga nazistledare hade tidigare under åren både officiellt och inofficiellt talat om att judarna borde utrotas, men Himmler gick ett steg längre och talade om att judarna verkligen höll på att utrotas. Vid tidpunkten för talet hade de nazistiska Einsatzgruppen i stort sett mördat samtliga judar inom det som var Sovjetunionen, Operation Reinhardt hade nästan avslutats, deportationerna av Västeuropas judar var i full gång sedan två år tillbaka och samtliga fyra stora krematorier i Auschwitz II – Birkenau hade tagits i bruk under våren och sommaren 1943.

Det första talet den 4 oktober höll Himmler inför 92 höga SS officerare i stadshuset (Ratusz). Himmler talade under ca tre timmar om krigsutvecklingen på de olika fronterna med tyngdpunkt på östfronten. Han talade också om den politiska utvecklingen kriget medfört, slaverna, partisanerna, Mussolinis fall, SS roll men utan att närmare gå in på judarna. Men under ca två minuter rättfärdigade Himmler massavrättningarna, gettona och de speciella (förintelse) läger som upprättats för att mörda judarna. Himmler talade om detta som ett högre mål för att skydda den egna rasen och att det var SS som blivit tilldelade denna uppgift utan att nämna några detaljer hur det gick till, bara att det genomfördes. Han prisade också SS som trots uppgiftens art förblivit anständiga.

Det andra talet höll Himmler den 6 oktober och det har inte riktigt kunnat bekräftas om det hölls i stadshuset eller någon annanstans i Posen. Hur som helst så hölls det inför Reichsleiter, Gauleiter och andra regeringsmedlemmar, däribland propagandaminister Josef Göbbels och rustningsminister Albert Speer. De som inte var närvarande fick en kopia av talet och blev därmed informerade. Det andra talet varade ca 90 minuter men Himmler talade om judarnas öde längre än i det första talet. Himmler talade om vilken svår uppgift det hade varit för honom och hans SS att utföra utrotningen (Ausrotten) av det judiska folket men att det var något som ändå måste göras.

Himmler kom in på det svåra med att mörda kvinnor och framförallt barn. Men han motiverade morden på barnen att om inte de mördades skulle barnen växa upp och utkräva hämnd på tyskarnas barn och barnbarn och detta kunde han inte tillåta. Precis som i det förra talet nämnde Himmler inget om detaljerna kring själva mördandet. Han talade också om att den judiska frågan skulle vara löst innan årets slut och att enbart ett fåtal judar som behövdes för industriella syften skulle vara i livet.

Nuvarande status: Återuppbyggt (2011).

Adress: Rozany Targ, 61-761 Poznan.

Att ta sig dit: Promenad från centrala Poznan.

Kommentar:

Båda Himmlers tal finns bevarade både i skrift och på ljudband. Det diskuteras fortfarande varför Himmler talade så öppet om judeutrotningen (läs Förintelsen). Judeutrotningen var något man inom nazihierarkin inte pratade officiellt om pga. dess känslighet. Himmler hade själv förbjudit de som arbetade med judeutrotningen att prata om det. Ett skäl kan vara att han genom talet gjorde andra medvetna om vad de kanske redan visste men aldrig fått bekräftat och därmed kunde distansera sig från. Talet gjorde dem fullt medvetna och direkt eller indirekt medskyldiga eftersom det departement eller organisation som de tillhörde på det ena eller andra sättet bidrog till judeutrotningen. Himmler klargjorde på så sätt att även om det var SS som utförde ”arbetet” med att utrota judarna ”satt vi alla ändå i samma båt”. Sjunker båten går vi alla under tillsammans.

I oktober 1943 hade krigslyckan vänt för tyskarna och talet kan ha varit en upplysning om att det inte är någon idé att förbereda sig för nederlag eftersom vi alla ändå är skyldiga till något som segrarna knappast skulle se på mellan fingrarna. Talen kan därför ha varit en uppmaning om att fortsätta på den inslagna linjen trots krigsutvecklingen. När rustningsminister Albert Speer konfronterades med uppgifterna om hans närvaro vid det andra talet hävdade han bestämt att han lämnat salen innan Himmler talade. Därmed säger han sig kunna säga att han inte kände till Förintelsen. Ratusz skadades svårt under kriget men renoverades, men salen där Himmler höll sitt tal återuppbyggdes aldrig.

Litteraturtips: Longerich, Peter: Himmler: en biografi (2009).