Potulice

I Potulice upprättade nazisterna 1941 ett transitläger för polska medborgare som bodde inom den delen av Polen som tyskarna kallade Reichsgau Danzig-Westpreussen. Dessa skulle förflyttas vidare till exempelvis Generalguvernementet. Senare kom även en del av lägret att lyda under en enhet som kallades Ostjugendbewahrlager Potulitz vars uppgift var att bedöma om de polska barn som internerats i lägret uppfyllde den ariska rasens kriterier. De barn som uppfyllde dessa kriterier valdes då ut för germanisering vilket innebar att de placerades i tyska familjer och uppfostrades i enlighet med den nazistiska läran. Germanisering av icketyska barn var ett program som leddes av en avdelning inom SS som hette RuSHA (Rasse und Siedlungshauptamt, på svenska Ras och omplaceringsbyrån). Deras uppgift var bl.a. att leta upp, och i värsta fall, kidnappa barn i tyskockuperade länder och placera dem i tyska familjer för germanisering. Potulice kom senare att bli ett arbetsläger och underställdes koncentrationslägret Stutthof. Förhållandena kan jämställas med de mera kända koncentrationslägren. Det är svårt att uppskatta hur många som satt i lägret men en siffra som nämns i museet är 25 000, hur många som dog av dessa är ännu svårare att uppskatta. Efter kriget användes lägret av polska myndigheter för att internera etniska tyskar och ca 3500 tyskar dog mellan 1945 och 1950.