Radzieje
Strax öster om Radzieje, ca två mil nordöst om Hitlers militära högkvarter Wolfsschanze, hade chefen för rikskansliet Hans Lammers sitt högkvarter. Platsen kallades för Wendula och bestod av två stycken bunkrar och ett mindre antal baracker. Att Lammers högkvarter förlades utanför Wolfsschanze berodde på att Hitler av säkerhetsskäl ville sprida ut det tyska ledarskicket. Ifall Wolfsschanze utsattes för ett förödande bombanfall så skulle inte hela det nazistiska ledarskicket riskera att slås ut. Men samtidigt skulle det vara nära nog så att de snabbt kunde träffas om så behövdes.
Nuvarande status: Raserat (2013).
Läge: 54° 08' 51.84" N 21° 35' 43.10" E
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Kershaw, Ian: Hitler – En biografi (2008).
Platsen ligger ca 500 – 600 meter från vägen och kan inte nås med en vanlig bil eftersom vägen från huvudvägen lämnar en del att önska. En del av bunkrarna och ruinerna är i alla fall på sommaren omgivna av tät vegetation och inte helt lätta att hitta. Brännässlor gör det heller inte lätt att ta sig fram.
Lammers blev redan den 30 januari 1933 utsedd till chef för rikskansliet och kom med tiden att ansvara för all kommunikation och rådgivning mellan de politiska departementen. 1937 blev han medlem av Hitlers kabinett och från 1939 medlem av ministerstyrelsen för rikets försvar. I egenskap av detta hade han tillgång till dokument som berörde rikets säkerhet innan de nådde fram till Hitler. Fr.o.m. januari 1943 fungerade Lammers som Hitlers ställföreträdare vid kabinettets möten och kontrollerade tillsammans med Hitlers personliga sekreterare Martin Bormann vilka som skulle ges audiens hos Hitler. Samma år försökte Bormann tillsammans med Lammers och OKW:s chef Wilhelm Keitel skapa en grupp som skulle kontrollera hemmafronten.
Men andra prominenta personer inom det nazistiska toppskicket som Göbbels, Göring, Speer och Himmler såg denna trio som ett hot mot deras egna positioner och gjorde allt vad de kunde för att splittra den. Men trion hade i själva verket egna motsättningar och kom aldrig att uppnå sitt mål. Efter attentatet mot Hitler i juli 1944 kom Lammers makt att allt mer övertas av Bormann och hans position blev mer eller mindre betydelselös. Efter kriget vittnade han i Nürnbergrättegången och 1949 ställdes han själv inför rätta i den s.k. ministerrättegången och dömdes till tjugo års fängelse men frigavs redan 1952. Han dog 1962 vid 82 års ålder i Düsseldorf.