Stutthof
Redan den 2 september 1939 inhystes de första polackerna i koncentrationslägret Stutthof. Lokala nazister från Danzig (Gdansk) hade redan före krigsutbrottet lokaliserat en lämplig plats för ändamålet. 1941 fick Stutthof officiell koncentrationsläger status. Fångarna fick främst arbeta i de närliggande krigsindustrier som tyskarna upprättade intill lägret. Men lägret kom också att förse andra industrier i Västpreussen med slavarbetare. Av praktiska skäl upprättades satellitläger till Stutthof i anslutning till dessa industrier. Det var främst polska medborgare som satt fängslade i Stutthof men under krigets andra hälft fängslades också sovjetiska krigsfångar, judar, danska och norska medborgare. Antalet judiska fångar tilltog först under 1944. 1943 byggdes lägret ut pga. ökade fångtransporter och denna del av lägret kom att kallas för det nya lägret. Stutthofs geografiska läge vid Östersjön gjorde det väldigt utsatt för de kalla vindarna som svepte in från havet. På sommaren 1943 byggdes en gaskammare vars syfte då var att desinfektera kläder. Men på sommaren 1944 deporterades judar från Auschwitz och mördades i gaskammaren. Stutthof befriades inte förrän dagen efter kriget tog slut, men då fanns inga SS-män kvar och fångarna hade tidigare tvingats iväg på s.k. dödsmarscher till andra läger och platser.
Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med museum (1998).
Adress: ul. Muzealna 6, 82-110 Sztutowo.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Kogon, Eugen: SS-Staten (1977).
Efter kriget uppkom det rykten om att nazisterna tillverkade tvål av de mördade judarnas fett. Detta är en myt och någon tvål tillverkades aldrig. En tysk professor vid namn Rudolf Spanner experimenterade i ett laboratorium i Danzig med att framställa tvål av mänskligt fett. På något vis hade han lyckats få ledningen vid ett mentalsjukhus i Königsberg och koncentrationslägret Stutthof att förse honom med lik. Hans egen berättelse om denna tvålframställning var att den skulle användas vid speciella ledoperationer och inte på det vis som vi förknippar med tvål. Experimenten var på Spanners eget initiativ och någon industriell tvålproduktion av mänskligt fett förekom inte. När Himmler fick reda på dessa experiment i november 1942 fann han dem så motbjudande att han beordrade ett omedelbart stopp. Att däremot återanvända mänskligt hår i industriell skala var inget som Himmler fann motbjudande och är ett bra exempel på den dubbelnatur som rådde hos flera nazistiska ledare och läkare.