Westerplatte

På sommaren 1939 började Hitler göra anspråk på den polska korridoren som gick rakt igenom det tyska Ostpreussen och ut till Östersjön vid den fria staden Danzig (idag Gdansk). Danzig kom efter första världskriget och Versaillesfreden att bli en s.k. fri stad med egen konstitution, regering, parlament och valuta men utan att egentligen tillhöra något land. En märklig sammansättning bestående av både polacker och tyskar där det nybildade Nationernas förbund (NF) hade till uppgift att överse det hela. Både tyskar och polacker hade nationella, politiska och ekonomiska intressen som inte alltid sammanföll och det var därför en stad med politiska motsättningar där nazisterna kom att bli en maktfaktor. Framförallt när senaten i november 1934 utsåg nazisten Arthur Greiser till ny president.

Just den polska korridoren som skilde Ostpreussen från övriga Tyskland blev en anledning för Hitler att göra territoriella anspråk på Polen för att på så vis sammanlänka Ostpreussen med Tyskland. Både Storbritannien och Frankrike lämnade löften på sensommaren 1939 till Polen om militär hjälp om Polen attackerades av Tyskland. Klockan 04.45 den 1 september 1939 öppnade det tyska slagskeppet Schleswig-Holstein eld mot den polska befästningen på Westerplatte. Anledningen var att 1925 hade Nationernas Förbund medgivit att den polska armén fick stationera en militär styrka på 88 man. Vid krigsutbrottet hade denna styrka utökats till 188 man. Garnisonen på Westerplatte försvarade sig i en vecka då all nödvändig proviant började sina och därför kapitulerade de polska försvararna. 15 polska soldater stupade och över 200 tillfångatogs.