Wolfsschanze

Strax utanför en liten stad som heter Ketrzyn (tyska Rastenburg) i nordöstra Polen (dåvarande Ostpreussen) låg Hitlers absolut största FHQ. Redan 1940 hade tyskarna rekognoserat och hittat en lämplig plats ute i den ogästvänliga Gierlozskogen. Platsen bestod av mycket myrmark vilket fungerade som ett naturligt försvar men det förde med sig enorma myggproblem för den tyska personalen. Hitler anlände till Wolfsschanze den 23 juni 1941, dagen efter att Tyskland inlett sitt anfall mot Sovjetunionen. Han kom att stanna till och från i ca 800 dagar under både kortare och längre perioder. Wolfsschanze var därmed det FHQ som Hitler tillbringade mest tid i under kriget.

Wolfsschanze delades in i tre olika säkerhetszoner (Sperrkreis) där det krävdes passersedlar för att kunna komma in i respektive zon. Hitlers bunker låg i den innersta säkerhetszonen. Wolfsschanze genomgick flera utbyggnader under åren och var fortfarande under utbyggnad när Hitler lämnade det för sista gången i november 1944. Wolfsschanze kom att bli som en mindre stad bestående av mässhallar, biograf, frisörssalong, gästhotell, privata villor, järnvägsstation och ett litet flygfält. Som mest bestod Wolfsschanze av ca 80 bunkrar och baracker med ca 2000 personer i tjänst. Generalöverste Alfred Jodl kallade Wolfsschanze för ett mellanting av kloster och koncentrationsläger. Uppe på bunkrarna planterades träd och annat buskage för att kamouflera platsen så mycket som det var möjligt från insyn ovanifrån. Även de små vägar som länkade samman bunkrarna och barackerna kamouflerades från insyn ovanifrån. Hitler var orolig för att den sovjetiska underrättelsetjänsten skulle få reda på vart Wolfsschanze låg och beordrade därför att hans egen och andra viktiga bunkrar skulle förstärkas och att säkerheten ökades. Hitlers personliga bunker bestod av ett åtta meter tjockt betongtak och sex meter tjocka betongväggar för att kunna klara eventuella bombanfall.

Den militära ledningen OKH (Oberkommando des Heeres) hade upprättat sitt högkvarter knappt två mil nordöst ifrån Wolfsschanze i ett skogsområde som kallades för Mauerwald. Även SS chefen Himmler hade upprättat ett högkvarter drygt en mil öster om Wolfsschanze. Flera andra politiska ledare upprättade också sina högkvarter i närheten för att hela tiden kunna vara tillgängliga för överläggningar. Anledningen till att den militära ledningen och andra politiska ledare inte förlade sina högkvarter i Hitlers FHQ var av säkerhetsskäl. Om Wolfsschanze (eller andra FHQ) bombades och förstördes ville inte tyskarna riskera att även den militära ledningen och andra politiska ledare skulle drabbas av samma öde. I januari 1945 lämnade tyskarna Wolfsschanze för gott och bunkrarna och barackerna sprängdes. Vissa bunkrar som exempelvis Hitlers gick inte att spränga pga. deras enorma konstruktion. I de fall fick tyskarna nöja sig med att förstöra innandömet för att lämna så lite som möjligt av värde till Röda armén.

Det var även i Wolfsschanze som överste Claus Schenk Graf von Stauffenberg placerade ut sin bomb i en väska under en militärkonferens den 20 juli 1944. Bomben exploderade och dödade direkt tre officerare, en stenograf dog senare av sina skador. Hitler överlevde mirakulöst och det har spekulerats i vad det var som gjorde att han kunde överleva. En del hävdar att konferensen i sista stund flyttades från en kraftig betongbunker till en mindre barack som förstördes av tryckvågen vars effekt på människorna då blev mindre förödande än om den exploderat i en kraftig betongbunker. Andra hävdar att väskan med bomben flyttats till den andra sidan av benet på det kraftiga ekbordet vilket gav en skyddande effekt för Hitler som stod på andra sidan bordsbenet. Ytterligare teorier är faktumet att Stauffenberg bara lyckades aptera en av de två bomber han hade i väskan vilket bidrog till att sprängkraften halverades. Det kan också handla om ren tur som gjorde att Hitler överlevde. Vilket det nu än må vara överlevde Hitler och blev än mer övertygad om myten att han var sänd av försynen för att frälsa Tyskland. Hans grepp om Tyskland blev kraftigare och upprätthölls med än mer drakoniska metoder efter attentatet.