Zabikowo

Zabikowo ligger i Poznans södra utkanter intill en stor motorväg (A2) och ett litet samhälle som heter Lubon. 1940 upprättade nazisterna två tvångsarbetsläger i Lubon som kallades för Reichautobahn lager Poggenburg vars judiska fångar tvingades att arbeta med bygget av en motorväg (Autobahn). Nazisterna planerade att länka samman alla större städer inom det tyska riket genom stora motorvägar. Privata firmor anlitades för att bygga motovägarna. I december 1940 skickades de första 638 judiska fångarna till Poggenburg för att påbörja konstruktionen av en motorväg mellan den tidigare tysk/polska gränsen vid Frankfurt am Oder och Posen. Längs hela sträckan upprättades sammanlagt 24 Reichautobahn lager med sammanlagt ca 10 000 judar som hämtats från olika getton inom distriktet Wartheland för att bygga motorvägarna.

Förhållandena för fångarna var primitiva och de inhystes i träbaracker. När den militära situationen försämrades för tyskarna på östfronten under 1942 började dessa Reichautobahns lager att avvecklades. All industri kom mer eller mindre att inriktas på krigsproduktion. Projekt som inte var nödvändiga för krigsinsatsen avvecklades, däribland motorvägsprojekten. Fångarna skickades istället till andra läger och de fångar som var för svaga för att arbeta mördades bl.a. i förintelselägret Chelmno. Delar av lägret revs av nazisterna 1943 medan andra delar (baracker) behölls.

I samband med avvecklingen av Reichautobahn lager upprättades ett fängelse på platsen i april 1943 av Posens Gestapo. Ett fåtal baracker som tidigare tillhört Reichautobahn lager övertogs av Gestapo och omgavs av både mur och taggtråd för att förhindra flykt. Fängelset kallades för Polizeigefängnis der Sicherheitspolizei und Arbeitserziehungslager in Posen – Lenzingen och var en filial till fängelset i Fort VII inne i Posen.

När Fort VII avvecklades under 1944 skickades de kvarvarande 750 fångarna tillsammans med den 80 man starka vaktstyrkan till Zabikowo. Fängelset delades upp i en manlig och kvinnlig del och politiska och kriminella fångar var åtskilda. Fängelset var ett temporärt isolationsfängelse där fångarna fick sitta i allt från några dagar till flera veckor innan de skickades vidare till bl.a. koncentrationsläger. Vissa fångar satt fängslade i flera månader och förhållandena kan jämställas med andra nazistiska fängelser och koncentrationsläger.

De som skickades till Zabikowo misstänktes för fientlig verksamhet och utsattes för både förhör och tortyr. För vissa var Zabikowo en sista anhalt i väntan på ett dödsstraff. Förutom polska medborgare fängslades även ryssar, slovaker, ungrare, luxemburgare, amerikaner, holländare och desertörer från den tyska armén. En annorlunda kategori fångar var polacker som dömts till s.k. helgstraff. Dessa arbetade i tyska företag/industrier och hade skickats till Zabikowo av disciplinära skäl. Ett straff som inte sträckte sig längre än ca en helg, men som skulle göra dem disciplinerade och uppföra sig på arbetsplatsen.

Knappt 22 000 personer passerade lägret under det knappa året som det existerade. Av dessa finns 290 bekräftade dödsfall. I slutet på januari 1945 evakuerades lägret och de kvarvarande manliga fångarna skickades till Sachsenhausen. De kvinnliga fångarna skickades till Ravensbruck. SS satte lägret i brand i hopp om att förstöra alla bevis och de kroppar som mördats i lägret. Den sovjetiska Röda armén intog Lubon och befriade lägret den 26 januari 1945. Då fanns inga fångar kvar, men väl förkolnade kroppar.