Zamosc getto

I sydöstra Polen ligger staden Zamosc som vid tidpunkten för andra världskrigets utbrott i september 1939 hade en judisk befolkning på ca 12 500 vilket motsvarade dryga 40 procent av det totala invånarantalet. Judarna hade stort inflytande på Zamosc ekonomiska, kulturella, religiösa och sociala liv. Den 14 september ockuperades staden av tyskarna men bara några dagar senare överlämnades staden till Sovjetunionen som hade invaderat Polen österifrån. Men i enlighet med Molotov-Ribbentrop pakten så lämnades Zamosc återigen över till tyskarna två veckor senare. När Sovjetunionen drog sig tillbaka följde ca 5000 av stadens judar med för att undkomma tyskarna.

I samband med att tyskarna återvände till staden infördes antijudiska lagar som begränsade eller fråntog judarnas ekonomiska, rättsliga, kulturella, religiösa och sociala rättigheter. Ett judiskt råd infördes på tyskt initiativ i december 1939 med uppgift att omsätta tyskarnas antijudiska lagar i praktiken. 1940 fanns det ca 4000 judar registrerade i Zamosc. Judarna tvingades också bära att en vitt armbindel med en davidsstjärna som identifikation när de vistades utomhus. Alla judiska män mellan 14 och 60 var tvungna att registrera sig för slavarbete. Dessa användes vid bl.a.  bygget av försvarsanläggningar längs den nya gränsen mot Sovjetunionen.

Under 1941 tvingades stadens judar att flytta till en fattig del av staden där ett getto inrättades. Bostäderna var undermåliga och trångboddheten var påtaglig vilket ledde till en misär där sjukdomar spreds ohämmat. Gettot var förvisso inte stängt i bemärkelsen av att det omgavs av stängsel eller någon mur, men det var endast tillåtet med speciella tillstånd för judar att lämna gettot. De judar som vistades olagligt utanför gettot kunde förvänta sig hårda straff eller t.o.m. dödsstraff. Eftersom det inte var ett stängt getto kunde lokala polacker föra in vissa förnödenheter in i gettot som inte var möjligt i stängda getton. Förutom judar från Zamosc fördes även judar från närliggande byar och städer till gettot i Zamosc och på sommaren 1941 uppgick antalet judar till ca 7000.

I april 1942 beslöt tyskarna att tömma gettot. Den 11 april gick Polis och SS trupper in i gettot och hämtade judarna från deras hem och samlade ihop dem på torget. Flera judar försökte gömma sig och de som upptäcktes eller vägrade följa med sköts på plats. På kvällen tvingades de gå till stationen Starowka varifrån ca 3000 judar deporterades till förintelselägret Belzec, ca fyra mil sydöst om Zamosc där de mördades i lägrets gaskammare. Deportationerna fortsatte fram till oktober 1942 och förutom Belzec deporterades även judar till förintelselägret Sobibor. I mitten på oktober 1942 avvecklades gettot i Zamosc. Ca 4000 judar samlades ihop på torget som tvingades marschera till gettot i Izbica, ca två mil norr om Zamosc. Därifrån deporterades de gradvis till Belzec eller Sobibor där de mördades.