Ekaterinburg

Den 20 oktober 1884 dog den ryske tsaren Alexander III i sviterna av en njursjukdom och han efterträdes av sin äldste son Nikolai II. Samma år gifte Nikolai sig med Alexandra, tysk prinsessa av Hesse-Darmstadt. Tillsammans kom de att mellan 1895 och 1904 få fem barn, Olga, Tatiana, Maria, Anastasia och Aleksej. Den sistnämnde Aleksej var den rättmätige arvtagaren till tronen men han drabbades till familjens olycka i tidig ålder av blödarsjuka. Under Nikolai byggdes den transsibiriska järnvägen som öppnade upp vägen österut. För att kunna expandera österut var det därför viktigt för Nikolai att behålla ett status quo i väster. Men Rysslands expansion och intresse för fjärran östern sågs av Japan som ett hot mot deras intressen.

Ett krig mellan de båda länderna var därför kanske oundviklig och i februari 1904 anföll Japan Ryssland. Kriget kom främst att utkämpas om staden Port Arthur där också den ryska flottan led ett nederlag som tvingade Nikolai att söka fred på sommaren 1905. Detta blev ett förödmjukande nederlag och en stor prestigeförlust på Nikolai. En annan händelse som ägde rum under kriget och som starkt kom att undergräva Nikolai var när hans trupper öppnade eld mot en demonstration i Sankt Petersburg i januari 1905. Demonstrationen syftade till att förbättra arbetsvillkoren som tidigare tsarer sakta men säkert börjat införa och luckra upp de livegnas livsvillkor. Men det hela slutade istället med att dryga tusen demonstranter dödades.

Nikolai såg sig själv som en envåldshärskare men blev ändå mot sin vilja nödgad att införa en duma (lagstiftande församling). Men han vägrade konsekvent att införa reformer och utsåg själv sina ministrar. Detta agerande underminerade hans ställning ytterligare. När första världskriget bröt ut 1914 hamnade Ryssland omgående i problem och led nederlag på nederlag. I brist på framgång utnämnde han sig själv till överbefälhavare trots att hans rådgivare var av annan åsikt. Nikolai var som oftast ovillig att lyssna på sina rådgivare och lyssnade mer på sin hustrus råd och den person som kanske mer än någon annan är förknippad med tsarfamiljen, Grigori Rasputin. Denne självutnämnde gudsman från Sibirien kom att få ett stort inflytande på tsarfamiljen både politiskt och spirituellt. För stort skulle det visa sig eftersom han mördades 1916.

I takt med militära motgångar växte också missnöjet på hemmafronten där folk fick det sämre. Det faktum att hans hustru var av tysk börd spädde också på missnöjet och ryktena om att hon var tysk spion. Till slut blev situationen ohållbar för tsaren och han tvingades abdikera i februari 1917. Ledningen av Ryssland övertogs av den s.k. provisoriska regeringen och tsaren, hans familj och hov fängslades. På sommaren 1917 kunde en revolution/statskupp från Lenins bolsjeviker inte uteslutas. Tsaren och hans familj flyttades därför till Tobolsk. När statskuppen väl ägde rum i oktober 1917 och den provisoriska regeringen störtades tilläts tsaren ändå att vara kvar i Tobolsk, om än under hårdare bevakning än tidigare.

En konsekvens av statskuppen blev ett inbördeskrig mellan bolsjeviker och de s.k. Vita. Lenin beslöt därför att i april/maj 1918 förflytta tsarfamiljen till Ekaterinburg vid Uralbergen som var ett starkt bolsjevikiskt fäste. Familjen placerades i det s.k. Ipatiev huset som speciellt tagits i anspråk just för detta syfte och kallades därför för huset för speciella ärenden. I mitten på juli samma år vågade inte Lenin längre riskera att tsaren och hans familj skulle hamna i de vitas händer. Någon skriftlig order från Lenin att avrätta familjen utfärdades aldrig. Men att det lokale bolsjevikiska ledaren Jakov Sverdlov skulle ha agerat utan Lenins uttryckliga godkännande är inte sannolikt.

På natten mellan den 16 och 17 juli 1918 väcktes familjen bryskt och fördes till källaren där den ansvarige för avrättningen Yakov Yurovsky läste upp dödsdomen för tsaren. Vad som sedan hände var kaosartat. Den hastigt och oerfarna arkebuseringsplutonen öppnade eld men rummet rökfylldes och man misslyckades med att snabbt döda tsarfamiljen. Inför detta faktum att de fortfarande levde, om än svårt skadade, drabbades mördarna av lite panik och gick lös på de svårt skadade kropparna med både kolvslag och bajonetter. Men till slut hade samtliga på ett brutalt sätt mördats och kropparna kunde därefter forslas bort. Kropparna fördes till ett skogsområde som heter Koptyaki ca en mil norr om Ekaterinburg. Där lastades kropparna av, kläddes av (kläderna brändes) och kastades ner i ett gruvschakt och dränktes in i svavelsyra i ett försök att förstöra kropparna.

Gruvschaktet visade sig dock inte vara tillräckligt djupt och de stympade kropparna låg och flöt i grundvattnet väl synliga. Förövarna försökte då få gruvschaktet att kollapsa genom att först kasta ner handgranater och sedan täcka över det med träd, kvistar och annan bråte. Men redan nästa dag beslöt de ansvariga att platsen inte var säker och man beslöt att flytta kropparna till en säkrare plats och begrava dem på nytt. Även detta förlopp blev kaos och panikartat. Redan efter några kilometer körde lastbilen som fraktade kropparna fast i sankmark i Porosyonkov Log. Man beslöt då att begrava kropparna på plats. Återigen försökte man förstöra de stympade kropparna och två av kropparna (Alexej och Maria) brändes och kvarlevorna begravdes i en annan grav lite längre bort för att skapa förvirring vid en eventuell upptäckt.

1924 bytte Ekaterinburg namn till Sverdlovsk efter den f.d. bolsjevikiska lokale ledaren Jakov Sverdlov som dött 1919. Ipatiev huset fick stå kvar och det var ingen hemlighet att tsarfamiljen hade mördats i huset. Huset kom ändå att med tiden bli en belastning för myndigheterna eftersom det drog till sig pilgrimer som ville minnas och hedra den siste tsarfamiljen. Därför beslöt politbyrån så sent som 1977 att huset skulle rivas eftersom det inte längre var av historiskt intresse. Det föll på den lokale kommunistiske ledaren Boris Yeltsin att verkställa beslutet. 1991 återfick staden sin tidigare namn men kommunismens ande vilar