Kamenka


Ca sex kilometer norr om Kamenka (finska Summa) och längs vägen mellan Leningrad (Sankt Petersburg) och Vyborg låg en sektor som tillhörde den s.k. Mannerheimlinjen. Den här sektorns huvudsakliga uppgift var att förhindra att fienden (Sovjetunionen) ryckte fram längs vägen och vidare norrut. Under vinterkriget kom den sovjetiska Röda armén att stöta på enorma problem i denna sektor. Här fanns några av de s.k. miljonärsbunkrar som var förstärkta och extra svåra att slå ut och erövra.

I samband med oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 passade Finland på att utropa självständighet. Lite motvilligt accepterade Sovjetunionen Finlands självständighet men en misstänksamhet gentemot varandras intentioner rådde. Gränsen mellan länderna låg på det Karelska näset (nuvarande Ryssland) och redan 1920 påbörjade Finland bygget av en försvarslinje som löpte mellan Summa vid den Finska viken i väster och Taipale vid sjön Ladoga i öster. Mellan 1920 och 1924 byggdes ca hundra bunkrar utmed försvarslinjen. Dessa var relativt små och egentligen otillräckliga för ändamålet men ekonomiska besparingar tillät inte mer. Först i början på trettiotalet började försvarslinjen bygga ut med fler, större och kraftigare bunkrar.

Från mitten på trettiotalet och fram till krigsutbrottet 1939 då relationerna mellan Finland och Sovjetunionen försämrades och krig inte kunde uteslutas förstärktes försvarslinjen ytterligare, med fler bunkrar, pansarvärn, kulsprutenästen, skyttegravar, stridsvagnshinder, minfält och taggtråd. När det finska Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 då den sovjetiska Röda armén anföll Finland på bred front över Karelska näset hade angriparna svårt att forcera försvarslinjen. Den hade också vid den här tidpunkten fått namnet Mannerheimlinjen efter den finska överbefälhavaren Gustaf Mannerheim. Linjens ursprungliga syfte var egentligen inte att avskräcka en fientlig attack utan mer att fördröja och bekämpa fienden. Detta lyckades också under två månader där angriparna kastades tillbaka.

Men ryssarnas materiella och numerära överlägsenhet gjorde att de slutligen forcerade linjen. Vinterkriget avslutades den 13 mars 1940 då ett fredsavtal slöts mellan Finland och Sovjetunionen i Moskva. Karelska näset och Mannerheimlinjen hamnade då inom sovjetiskt territorium. Sovjetiska ingenjörstrupper kom då att systematiskt förstöra försvarslinjen. Ryssarnas svårigheter att forcera linjen har bidragit till den myt och legend som försvarslinjen omhuldats av sedan dess. Under det s.k. fortsättningskriget mellan 1941 och 1944 kom Mannerheimlinjen ha föga betydelse för striderna. Först 1941 när finnarna avancerade söderut och sedan 1944 när Röda armén avancerade norrut.

Nuvarande status: Delvis bevarat/raserat med monument/informationstavla (2021).

Läge: 60°30' 18.98" N 29°00' 11.57" E

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Bunkrar och ruiner efter Mannerheimlinjen finns kvar längs hela linjen, om än i skiftande skick. En del är lättillgängliga medan andra ligger otillgängliga långt bort från allmänna vägar och blivit ett med naturen. Vid Summa finns både bevarade och förstörda bunkrar, bl.a. s.k. miljonärsbunkrar som var mer förstärkta än de genomsnittliga bunkrarna i sektorn. Två av dessa finns kvar, den ena är totalförstörd medan den andra förvisso är förstörd men ändå bevarad. De ligger dock ca 700 meter från vägen och är svåra att hitta utan lokal kännedom. Området är dessutom på sommaren hårt drabbat av mygg som nästan gör det omöjligt att besöka dem.

I närheten finns det även en välbevarad förstörd kommandobunker. Förutom bunkrar finns det även sovjetiska och finska krigskyrkogårdar samt ett flertal monument tillägnat både finska och sovjetiska förband. För att besöka Mannerheimlinjen så krävs det nog att man anlitar en guide med lokal kännedom. De flesta bunkrar och monument ligger inne i skogen utan någon som helst skyltning från vägen. Som tur är verkar det finnas lokala organisationer och militärt intresserade som ser efter platserna efter eget intresse. Ser till att stigar röjs och sätter ut lite markeringar för att göra det lite enklare för besökare att hitta dem.

Litteraturtips: Trotter, R William: Finska vinterkriget 1939 – 40 (2010).