Katyn

Ca två mil väster Smolensk ligger det en skog som heter Katyn. I denna skog mördades under 1940 4421 polska officerare, underofficerare, poliser och andra tjänstemän av den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD. Det totala antalet mördade och begravda i Katyn kan emellertid vara svårt att fastställa. Direkt efter att Sovjetunionen invaderat Polen den 17 september 1939 fängslades ett stort antal polska officerare och soldater som hamnade under NKVD:s granskning. Tanken från Sovjetunionens sida var att konvertera om dessa till kommunismen men när detta inte lyckades godkände Stalin och politbyrån den 5 mars 1940 NKVD:s begäran på att mörda knappt 22 000 av dessa som ”kontrarevolutionära”.

De sågs som ett hot mot den framtida sovjetiska hegemonin i de av Sovjetunionen ockuperade polska områdena. Dessa 22 000 kontrarevolutionärer satt fängslade i flera olika fängelser i Sovjetunionen. Förutom i Katyn mördade NKVD även tusentals ”kontrarevolutionärer” i Mednoje, Charkov, Kiev, Minsk och Cherson, men Katyn har blivit symbolen för dessa mord. De som mördades i Katyn kom bl.a. från fängelserna i Kozelsk, Starobilsk och Ostasjkov.

När tyskarna invaderade Sovjetunionen undertecknades ett avtal mellan Sovjetunionen och den polska exilregeringen i Storbritannien om att gemensamt bekämpa Nazityskland. En fråga som uppkom i samband med förhandlingarna var vart alla dessa polska officerare tagit vägen. Stalin ljög och påstod att de hade släppts fria och så länge inte massgravarna hittades förblev frågan obesvarad. Både Storbritannien och USA förstod att Katyn kunde bli ett problem och valde att inte ta någon direkt ställning som kunde påverka alliansen mot Tyskland.

På hösten 1942 upptäcktes massgravarna i Katyn men först på våren 1943, knappt två år efter att Sovjetunionen invaderats, påbörjades en större utgrävning av massgravarna i Katyn. Upptäckten blev en internationell nyhet och påverkade de polsk-sovjetiska relationerna, men Sovjetunionen nekade konsekvent om sin inblandning utan skyllde istället på att det var tyskarna som använde sin egen massaker för egna propagandistiska syften. Enligt Sovjetunionen hade de polska officerarna som hittats mördade i Katyn varit krigsfångar som tillfångatagits av tyskarna strax efter invasionen. Sovjetunionen fortsatte att konsekvent förneka sitt ansvar i Katyn massakern och det var mer eller mindre förbjudet att i något sammanhang nämna Katyn, framförallt i Polen. Först 1990 när Sovjetunionens grepp om Östeuropa var på upprullningen erkände de och offentliggjorde vissa dokument som styrkte Stalins direkta order om att mörda knappt 22 000 polska officerare, underofficerare, poliser och andra tjänstemän.