Moskva – Röda torget
I centrala Moskva och intill Kreml ligger Röda torget som en symbol för både rysk och sovjetisk storhet. Ända sedan ryska revolutionen i oktober 1917 då bolsjevikerna genom en statskupp tog makten i Ryssland har Röda torget varit en plats för stora politiska styrkemanifestationer. Under kommunisttiden var det framförallt oktoberrevolutionen som firades med pompa och ståt där hyllningen till partiet och Lenin var överordnat allt annat. Men även segern över Tyskland i det stora fosterländska kriget den 9 maj 1945 firades årligen med en storslagen militär parad. Efter Sovjetunionens fall har hyllningen till oktoberrevolutionen försvunnit, medan segerdagen den 9 maj alltjämt firas med en storslagen militärparad. En parad som samtidigt, om inte mer, är en gigantisk hyllning till de egna militära styrkorna och en styrkedemonstration utåt. Segerdagen har sedan 1965 i Ryssland varit en helgdag.
Intill Röda torget ligger Kremlmuren och Lenins mausoleum. Vid Kremlmuren begravdes tidiga revolutionärer, kommunistiska ledare och andra framträdande personligheter som de sovjetiska ledarna fann värdiga att begravas på denna plats. Undantaget är Nikita Chrusjtjov som efter att ha avsatts av Brezjnev 1964 inte ansågs vara värdig att begravas vid Kremlmuren när han dog 1971. Chrusjtjov begravdes istället på kyrkogården Novodevitje. Men ingen kan ändå mäta sig med Lenin som till sin ära fick ett mausoleum som sista viloplats.
När Sovjetunionens grundare och ledare för Bolsjevikpartiet Vladimir Lenin dog i sviterna av syfilis den 24 januari 1924 var det självklart att hans kropp skulle bevaras för eftervärlden. I den marxist-leninistiska trosföreställningen upphöjdes Lenin till en kult som kan liknas med religiösa ledare. Redan den 27 januari hade ett temporärt mausoleum i trä upprättats på Röda torget dit människor kunde (och förväntades) vallfärda för att hedra ”den store”. 1930 stod ett större och mer omfattande mausoleum klart som motsvarade Lenins storhet.
Under trettiotalet byggdes även en tribun ovanför mausoleet där kommunistiska partitoppar kunde beskåda militärparader, politiska manifestationer och motta folkets hyllningar. I oktober 1941 när en tysk ockupation av Moskva inte kunde uteslutas transporterades kroppen till Sibirien och återfördes först efter kriget. När Stalin dog i mars 1953 placerades han bredvid Lenin men i samband med att Stalins efterträdare Nikita Chrusjtjovs detronisering av Stalin flyttades han 1961 och begravdes vid Kremlmuren. Mausoleet blev givetvis en vallfärdsort för rättrogna kommunister under Sovjetunionens existens. Lenins läror ansågs stå över allt och alla och han hyllades som en religiös ikon utan någon mänsklig motsvarighet.
Nuvarande status: Bevarad (2018).
Adress: Red Square, Moskva.
Att ta sig dit: Tunnelbana till stationen Teatralnaya.
Litteraturtips: Merridale, Cathrine: Kreml (2014).
Efter Sovjetunionens fall 1991 har Lenin varit ett diskussionsämne och är alltjämt det. Vissa hävdar att han är en alltför framträdande och viktig person i Rysslands (och Sovjetunionens) historia och han därmed förtjänar en plats och bör även i fortsättningen bevaras där han är. Andra hävdar att han var en massmördare likvärdig med Hitler och borde flyttas till en annan plats än det centrala Röda torget. Diskussionen kring Lenins balsamerade kropp lär fortsätta och det lär även diskussionen om vilken historisk dom han förtjänar. Lenin är lite som Mussolini, Mao, Franco, Pavelic, Tito. Det finns fortfarande en social och politisk acceptans för dessa som inte gör det så kontroversiellt att hysa sympatier för dem på ett sätt som är helt otänkbart när det gäller Hitler. Lenin lär därför bli kvar på Röda torget, i alla fall så länge Sovjetunionen (sagt 2018) ligger så pass nära i tiden.
Kremlmuren och mausoleet är givna besöksmål, inte bara för den historiskt intresserade utan även för den vanlige turisten. Dess centrala läge vid Röda torget gör det lättillgängligt men även om de långa köerna från förr kanske är borta så får man som besökare räkna med att stå i kö både en och två timmar för att släppas in. Besökstiderna är ganska snåla så man bör vara ute i tid men det är det värt. Det är riktigt intressant att gå och titta på gravarna och bysterna av tidigare prominenta kommunistiska förkämpar.
Mausoleet då? Självklart är det höjdpunkten på besöket men samtidigt inte. Lenin är alltjämt välbevakad och som besökare har man inte mycket tid att beskåda liket av en av nittonhundratalets mest framträdande politiska personligheter. Vakterna tillåter inte att besökaren stannar upp utan börjar direkt knäppa med fingrarna som en klar och tydlig signal att röra på sig. Att fotografera eller ens samtala är inte att tänka på.