Sered
Ca sex mil öster om Bratislava ligger det en liten stad som heter Sered och där låg det mellan 1941 och 1945 ett läger som bl.a. användes som ett uppsamlingsläger för slovakiska judar. Under 1941 och 1942 deporterades ca 4500 judar i fem transporter till Polen. Under vintern 1944 deporterades sammanlagt ca 13 500 till Auschwitz, Sachsenhausen och Theresienstadt. Lägret vaktades av det beryktade och paramilitära Hlinkagardet som bl.a. hade till uppgift att samla ihop slovakiska judar för vidare transport till något förintelseläger i Östeuropa. Lägret befriades av den sovjetiska Röda armén den 1 april 1945.
Nuvarande status: Bevarat med monument (2008).
Adress: Kasarenska, 92601 Sered.
Att ta sig dit: Bil.
Litteraturtips: Gilbert, Martin: The Holocaust: A History of the Jews of Europe During the Second World War (1987).
Det forna lägerområdet är ett militärt område och inte tillgängligt för besökare. Det är också svårt att veta vad som eventuellt är bevarat. En anledning till att det inte finns ett museum kan mycket väl bero på att man inte vet hur en sådan utställning skall se ut med tanke på Slovakiens roll under kriget.
Efter kriget tystades Slovakiens allians med Tyskland ner eftersom det fanns en risk att detta skulle kunna leda till slovakiska nynationalistiska strömningar. Detta ville den kommunistiska regimen undvika. Först efter Tjeckoslovakiens delning 1992 fanns det politiska möjligheter att ta sig an landets historia under kriget. För det som blev Tjeckien var det ganska okomplicerad, svårare var det för Slovakien. Efter att Tyskland ockuperat Sudeten i oktober 1938 krävde det fascistiska Hlinkapartiet under ledning av Jozef Tiso ett självständigt Slovakien. I samband med att tyskarna ockuperade Tjeckoslovakien i mars 1939 infriades detta med Hitlers samtycke.
Tiso införde antisemitiska lagar och tillät Hitler att skicka representanter till Slovakien för att samordna judefrågan. Tiso var en ivrig förespråkare av att deportera judarna från Slovakien och redan i maj 1941 erbjöd sig Slovakien att deportera ca 120 000 judar från slovakiskt territorium till Tyskland för slavarbete, men intresset från tyskarnas sida var vid den tidpunkten svalt. I slutet av 1941 skickade tyskarna i sin tur en begäran till Slovakien om att ca 20 000 judar skulle levereras för slavarbete, men det var först i februari 1942 som frågan diskuterades. Från slovakisk sida var man orolig för att de judar som blev kvar i Slovakien skulle vara improduktiva. Därför föreslog de återigen att tyskarna skulle ta emot samtliga slovakiska judar. Tyskarna var återigen lagom intresserade av detta, men man kom fram en kompromiss om att Slovakien skulle stå för alla omkostnader av deportationerna av de slovakiska judarna. Slovakien gick med på att betala 5000 riksmark per deporterad under förutsättning att judarna inte deporterades tillbaka och att tyskarna inte skulle göra anspråk på judarnas egendom som lämnats kvar i Slovakien.
Mellan mars och oktober 1942 deporterades ca 54 000 slovakiska judar till Auschwitz, Majdanek och Lublindistriktet. Judarnas egendom såldes av staten till låga priser eller gavs bort som ett sätt för att vinna folks sympatier. Men i oktober 1942 stoppades deportationerna efter inblandning av dels den katolska kyrkan, dels genom ett politiskt rävspel där mutor var en effektiv metod. Deportationerna återupptogs under 1944 i samband med tyskarnas ockupation av Ungern.