Vrhnika - Rupnik Line

I november 1920 slöt de Italienska och jugoslaviska kungadömena ett fördrag i italienska Rapallo som kom att reglera gränserna mellan staterna, de s.k. Rapallo gränserna. Gränsen sträckte sig från Österrike i norr ner till söder om Rijeka (italienska Fiume). I början på trettiotalet började Italien att bygga en försvarslinje (Alpine Wall) längs Rapallo gränsen. Som ett svar på detta började Jugoslavien under 1937 att bygga en egen försvarslinje i händelse av ett anfall från Italien. Linjen kallades för Rupnik linjen efter den slovenske generalen Leon Rupnik som var initiativtagare till linjen. Linjen påminde mångt och mycket om andra liknande försvarslinjer som hade upprättats i Europa under mellankrigstiden och kanske främst under trettiotalet när krigsmolnen började hopa sig.

Rupnik linjen var uppdelad i sex sektorer som alla tilldelades specifika uppgifter i händelse av krig och strax utanför Vrhnika, ca tre mil väster om Ljubljana, låg sektor tre. Linjen bestod i sig av två linjer, den första linjen bestod mest av bunkrar med kulsprutor. Den andra linjen, även kallad artillerilinjen, bestod av stridsvagnshinder och större artilleripjäser. Sammanlagt så byggdes ca 4000 bunkrar fram till 1941 då Tyskland invaderade Jugoslavien. De tyska arméerna kunde snabbt forcera linjen eftersom den var dåligt utrustad och underbemannad. Tanken var att den skulle stå färdig först 1947 och därför kunde den lätt forceras. Under kriget kom stora delar utav den att förstöras av italienarna så att den inte skulle kunna användas av partisaner. Efter kriget kom gränserna än en gång att flyttas och tidigare italienska områden tillföll Jugoslavien och linjen kom därmed att förlora sitt syfte. De flesta bunkrar övergavs men ett fåtal kom att användas för militära syften.