Huelva

På våren 1943 hade USA och Storbritannien drivit ut tyskarna och italienarna från Nordafrika och tog nu sikte på Europa. Sicilien var den naturliga språngbrädan till Sydeuropa och det visste även tyskarna och därför förstärkt försvaret av Sicilien. För de allierade under ledning av den amerikanske generalen Dwight D. Eisenhower var det därför viktigt att få tyskarna att tro att en landstigning var att vänta någon annanstans än på Sicilien. Redan under hösten och vintern 1942 hade den brittiska underrättelsetjänsten MI6 diskuterat hur man bäst skulle kunna lura tyskarna att en invasion skulle äga rum någon annanstans än på Sicilien.

Det var då som de brittiska underrättelseofficerarna, Ewen Montagu och Charles Cholmondeley, kom upp med en plan att plantera en död kropp med falsk information i händerna på tyskarna. Det viktiga var att kroppen planterades på ställe där man från allierad sida kunde förvänta sig att informationen nådde den tyska militära underrättelsetjänsten Abwehr. Det fick ju heller inte vara för uppenbart utan var tvunget att verka realistiskt. Men först var man tvungen att hitta ett lämpligt lik utan att anhöriga eller någon annan gjorde anspråk på kroppen. I slutet på januari 1943 hade man med hjälp av en patolog i London hittat en lämplig kropp för ändamålet. Glyndwr Michael, en hemlös 34 årig walesare som dött efter att ha ätit råttgift. 

Nu var det viktigt att ge den döde både ett namn och en karriär. Michael fick ett fiktivt namn och en majors grad, William Martin, brittisk sjöofficer som under en fiktiv flygning från Afrika till Storbritannien störtat i havet utanför den spanska kusten. Montgau och Cholmondeley diktade upp en trovärdig levnadshistoria kring Martin eftersom man visste att tyskarna skulle kontrollera den dödes identitet, såväl privat som yrkesmässig och inte minst visuellt. Montgau och Cholmondeley visste också att den information som William Martin bar på var av karaktären att tyskarna skulle syna honom mer noggrant än normalt. 

I mitten på april 1943 fördes kroppen med lastbil till Skottland och vidare ombord på den brittiska ubåten Seraph. Ubåten satte kurs mot Spanien och i slutet på april lossade man lasten i havet utanför Huelva på den spanska sydkusten. Här visste man att strömmarna skulle föra kroppen mot land. Kaptenen på ubåten meddelade sedan det brittiska amiralitet att Operation Mincemeat var påbörjad. Redan samma dag hittades Martin av spanska fiskare som överlämnade kroppen till spanska myndigheter. Fyndet följdes av intensiv kommunikation mellan diverse myndigheter de kommande dagarna med tanke på den information som den döde bar på. 

Genom tyska spioner i Spanien fick de omgående kännedom om fyndet vilket var helt enligt plan från brittisk sida. Britterna förstod också att det neutrala Spanien skulle ge tyskarna tillgång till kroppen, även det helt enligt plan. Från tysk sida gällde det att inte visa att man fått tillgång till informationen. När tyskarna var klara med kroppen lämnades den tillbaka till spanjorerna som skickade tillbaka portföljen med informationen till England. När portföljen och de falska dokumenten granskats kunde man från brittiskt håll konstatera att de undersökts av tyskarna trots försök från tysk sida att dölja detta. Detta kunde också bekräftas genom avlyssning och dekryptering av kommunikation mellan tyskarna. Från brittisk sida kunde man nu bara hoppas på att tyskarna svalt betet. William Martin hade redan den 1 maj hastigt obducerats och begravdes den 4 maj med fulla militära hedersbetygelse på Nuestra Señora de la Soledad kyrkogården, ca fyra kilometer nordöst om Huelva. 

Huvudsyftet med informationen som Martin bar på var att den skulle ge sken av att en allierad invasion var att vänta på Sardinien och inte på Sicilien. Tyskarna började därför att förflytta trupper från Sicilien till Sardinien och även till Grekland ifall Sardinien visade sig vara ett villospår. När de allierade i juli 1943 invaderade Sicilien var försvaret undermåligt och hela ön kunde därför befrias på drygt en månad. Från brittiskt håll var man därför övertygad om att Operation Mincemeat var en succé. Men den kan också varit så att det inom Abwehr fanns konspiratörer (motståndare till Hitler) som förde den falska informationen vidare fullt medvetna om att den var falsk och på så påskyndade det tyska nederlaget.