Kjesäter slott

Mellan april 1940 och maj 1945 flydde ca 50 000 norska medborgare till Sverige. Efter att de passerat gränsen omhändertogs majoriteten av dem av lokala poliser, tullare eller militärer. De förhördes om orsakerna till flykten och annat som kunde vara intressant utifrån ett svenskt säkerhetsperspektiv. Bedömdes skälen vara giltiga skickades de till någon av de interneringsläger som svenska regeringen tillsammans med norska exilregeringen upprättat i Sverige. Det största av dessa läger var Kjesäter slott strax öster om Vingåker i Sörmland. Mellan mitten på juni 1942 och fram till krigsslutet hamnade inte mindre än 42 800 norska flyktingar i Kjesäter. Slottet i sig var för litet och därför upprättades ett trettiotal baracker runt om slottet.

I Kjesäter fick flyktingarna vila och läkarvård om så behövdes. De fick också genomgå ytterligare intervjuer för att utifrån dessa hitta lämpliga uppgifter. Därefter skickades till de andra platser för antingen arbete eller utbildning, bl.a. polisiär och militär utbildning. Ca 12 – 13 000 flyktingar valdes ut till polisutbildning som kom att utgöra kärnan i de s.k. polistrupperna. Initiativtagare till polistrupperna var den kände svenske kriminalteknikern Harry Söderman, mera känd som Revolver-Harry.

Syftet med polistrupperna var att de efter krigsslutet skulle skickas tillbaka till Norge och ersätta de av tyskarna utbildade poliserna samt att bistå med lag och ordning under övergångsfasen till civilsamhälle. Tyskarna hade dock synpunkter på utbildningen som de, med viss rätt, ansåg vara av militär karaktär då den innehöll vapenutbildning. Något som egentligen inte var förenligt med Sveriges uttalade neutralitetspolitik och internationell folkrätt då neutrala stater inte får erbjuda krigförande länder vapenutbildning inom landets gränser.