Panenske Brezany


Ca två mil nordöst om Prag ligger det ett litet samhälle som heter Panenske Brezany (tyska Jungfern-Breschan). Här bodde från årsskiftet 41/42 till sin död i juni 1942, den nazistiske Riksprotektorn och tillika Himmlers ställföreträdare Reinhard Heydrich med sin fru Lina och deras tre barn. Paret bodde i något som kallades för det nedre slottet, en flottare villa som fram till tyskarnas ockupation av Tjeckoslovakien i mars 1939 ägts av Ferdinand Bloch-Bauer, en judisk affärsman som köpt slottet 1909.

Efter ockupationen tvingades Bloch-Bauer fly och slottet konfiskerades av nazisterna och gjorde om det till bostad för Böhmen-Mährens Riksprotektor. Ett ämbete som först innehades av Konstantin von Neurath och sedan fr.o.m. september 1941 av SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich till hans död 4 juni, 1942. Det var härifrån som Heydrich åkte den 27 maj 1942 på väg till sin tjänstebostad i Prags slott när han utsattes för ett attentat och skadades så pass svårt att han avled ca en vecka senare av sina skador.

Efter Heydrich död tilläts Lina bo kvar med barnen, Klaus (född 1933), Heider (1934), Silke (1939) och Marte som föddes i juli 1942. Hon erhöll av SS en förmånlig ersättning i egenskap av Heydrich änka. I oktober 1943 förolyckades Klaus när han cyklade ut genom grinden och blev påkörd av en lastbil. Han begravdes i trädgården men i samband med att Lina tvingades fly från huset i april 1945 när den sovjetiska Röda armén närmade sig Prag grävdes kvarlevorna upp, men det är okänt vad som sedan hände med dem.

Från Panenske Brezany flydde Lina med barnen först till Bayern och sedan tillbaka till barndomens Fehmarn. På Fehmarn bodde hon i sitt och Reinhards sommarhus där hon sedermera tillsammans med den yngste dottern Marte drev ett pensionat. Lina gifte också om sig 1965 med en finsk regissör. Lina levde fram till sin död i augusti 1985 på Fehmarn och är också begravd på Fehmarn.

Ca 500 meter väster om det nedre slottet finns det ett slott till som kallades för det övre slottet. Detta slott hade sedan 1921 ägts av Friedrich Gerstelen, en framträdande judisk möbeltillverkare från Prag. Han använde slottet som utställningssalong och byggde också en trädgård i barock stil. Gerstelen tvingades dock i samband med tyskarnas ockupation i mars 1939 att fly till USA. Likt det nedre slottet konfiskerades även det övre slottet av tyskarna. Hit flyttade en annan hög SS officer med sin familj, nämligen SS-Obergruppenführer Karl Hermann Frank, högste SS och polischef i Böhmen-Mähren mellan 1939 och 1945.

Som högste SS och polischef bar Frank ett stort ansvar för den terror som drabbade det tjeckiska folket mellan 1939 och 1945. Inte minst för de repressalier som följde efter Heydrich död i juni 1942 och att deportationerna av judarna i Böhmen-Mähren kunde genomföras utan problem. Efter kriget överlämnade han sig till amerikanska trupper i Pilsen som omgående överlämnade honom till de tjeckiska myndigheterna. Frank ställdes inför rätta i Prag för brott mot det tjeckiska folket och dömdes till döden. Han hängdes offentligt i fängelset Pancras i maj 1946 och begravdes i en anonym grav på kyrkogården Dablice.

Nuvarande status: Bevarat med museum (2010).

Läge: 50°12'58.04"N 14°26'33.16"E (nedre slottet) 50°12'46.47"N 14°26'13.72"E (övre slottet)

Att ta sig dit: Bil.

Kommentar:

Vid tidpunkten för mitt besök i augusti 2010 var det nedre slottet obebott och omgavs av en mur som försvårade insyn och intrång. Trädgården kring villan präglades av förfall eftersom vegetation började ta över ytorna. Turerna kring slottets vara eller icke vara har cirkulerat lång tid och lär säkert fortsätta. Med tanke på dess stora renoveringsbehov är det troligt att slottet förblir obebott och därmed riskerar att förfalla än mer. 2011 visade Heydrich äldste son, Heider, intresse för att köpa och renovera slottet, men det väckte starka reaktioner och fick överges.

Det övre slottet besökte jag 2025 och där finns ett intressant museum om nazisternas terror i Böhmen-Mähren med Frank i centrum.

Litteraturtips: Kristofersen, Knut: Heydrich: Förintelsens arkitekt (2009).