Terezin fästning

Ca sex mil norr om Prag upprättade monarkin Österrike-Ungern i slutet på artonhundratalet en garnisonstad och en fästning, åtskilda av floden Ohre, som kallades för den lilla fästningen. Under första världskriget fungerade fästningen som ett fängelse för krigs- och politiska fångar. Den mest kände fången som satt fängslad är den bosniskserbiske nationalisten Gavrilo Princip som vid 19 års ålder mördade arvtagaren till monarkin Österrike-Ungern Franz Ferdinand och hans hustru Sophie i Sarajevo den 28 juni 1914. Princip fängslades och dömdes vid den efterkommande rättegången till fängelse och fördes till Terezin där han dog av tuberkulos i april 1918. 

På våren 1939 ockuperade Tyskland hela Tjeckoslovakien och jakten på tjeckiska motståndsmän (inkl. kvinnor) och politiker tog sin början. I juni 1940 insåg det lokala Gestapo i Prag fördelarna med den lilla fästningen och öppnade ett fängelse. De flesta som skickades till den lilla fästningen var tjecker och slovaker, men det fanns även fångar från andra stater i det ockuperade Europa. Fångarna tvingades till slavarbete och förekomsten av svält, sjukdomar, trångboddhet och misshandel var ständigt närvarande. Fängelset var också för många fångar en mellanstation på väg till något annat fängelse eller läger i Europa. Under 1943 började Gestapo utföra avrättningar i fästningen och ca 250 fångar avrättades i fästningen.

Den lilla fästningen blev det största nazistiska fängelset i Böhmen-Mähren. Det fick aldrig någon officiell status som koncentrationsläger av Himmler utan styrdes av det lokala Gestapo. Sammanlagt gick det ca 90 000 människor igenom fängelset under dess existens. Ca 2600 personer dog i fängelset mellan 1940 och 1945. Fängelset (och den närliggande gettot) befriades av den sovjetiska Röda armén så sent som den 8 maj 1945. Då hade det brutit ut en tyfusepidemi och många fångar dog efter befrielsen.