Bad Wiessee

När president Hindenburg utnämnde Hitler till rikskansler den 30 januari 1933 skedde detta efter några år av politisk instabilitet. Detta kom inte bara till uttryck i form av politisk oenighet där parlamentarismen ställdes på sin spets utan även i form av våldsamheter på gator och torg där olika partiers anhängare drabbade samman. Det var främst kommunister och nazister som drabbade samman och dödsfall på båda sidor var inte ovanligt. Nazisternas slagskämpar kom främst från en grupp som kallades för Sturmabteilung (SA) och var en paramilitär gruppering som hade grundats 1920. SA bestod främst av unga män som förenades kring nazisternas nationalism och antikommunism och var en brokig skara som även attraherades av den våldsromantik som präglade nazisterna. Antalet personer som blev medlemmar i SA ökade stadigt och uppgick i januari 1933 till ca 3 000 000 man. SA under ledning av den robuste och homosexuella kaptenen Ernst Röhm hade starkt bidragit till Hitlers framgångar och firade Hitlers utnämning till rikskansler med ett fackeltåg genom Berlin den 30 januari.

Men SA och Ernst Röhms ambitioner överensstämde inte med Hitlers. Ernst Röhm och SA hade ambitioner om att den tyska armén (Reichswehr) skulle underställas SA med Röhm som överbefälhavare. Detta var helt otänkbart för armén och de såg SA som ett hot om den militära makten i Tyskland. Hitler var väl medveten om detta och för hans del hade SA mer eller mindre tjänat ut sin roll i samband med utnämningen till rikskansler. Men SA hade blivit en maktfaktor som var svår att tillfredsställa och de förväntade sig en framträdande roll i det framtida Tyskland. Hitler förstod att om hans planer med Tyskland skulle kunna förverkligas så behövde han armén och därför var han tvungen att neutralisera SA på ett sätt som tillfredsställde armén.

Vid den här tidpunkten var SS underställda SA men SS ledare Heinrich Himmler och hans ställföreträdare Reinhard Heydrich vädrade morgonluft. Med Hitlers samtycke sammanställdes en konspirationsteori med arméns tysta medgivande om att SA planerade en revolution för att själva överta makten. Den 30 juni 1934 skred nazisterna till verket. SA:s högsta ledning hade åkt till kurorten Bad Wiessee, ca fem mil söder om München och tagit in på pension Hanselbauer. Tidigt på morgonen stormade Hitler följt av SS in på pensionatet och bokstavligen tog Röhm och dennes manlige sängkamrat på sängen och anklagade honom för förräderi och förberedelser för en statskupp.

Andra SA medlemmar arresterades eller sköts på plats, bl.a. Röhms ställföreträdare Edmund Heines mördades tillsammans med sin manlige älskare. Röhm själv arresterades och fördes till Stadelheim fängelset i München. Senare på förmiddagen den 30 juni sattes operation Kolibri i verket. Detta var en mordoperation där SS utifrån en på förhand sammanställd lista mördade politiska motståndare, bl.a. förre rikskanslern Kurt von Schleicher. Under de närmaste dagarna mördades mellan 150 – 200 personer.

De flesta mördades i antingen Stadelheim fängelset i München eller vid SS baracker i Lichterfelde, Berlin. Bl.a. Röhm som fördes till Stadelheim där han erbjöds att begå självmord. Men när han vägrade så sköts han på Hitlers order den 1 juli 1934. Hela händelsen har i efterhand kallats de Långa knivarnas natt och kom att stärka Hitlers position. Både armén och president Hindenburg gav ett tyst samtycke till utrensningarna vilket förde Hitler och armén närmare varandra. Ytterligare en konsekvens blev att SS blev överordnade SA vars vidare betydelse och inflytande i Tyskland blev marginell.