Berlin – Olympiastadion

De 11:e olympiska sommarspelen ägde rum i Berlin mellan 1 augusti och 16 augusti 1936. Redan 1916 var det planerat att de olympiska spelen skulle äga rum i Berlin men dessa fick ställas in pga. första världskriget. 1931 ansåg den olympiska kommittén att Tyskland sonat sina brott från första världskriget och tilldelade Berlin spelen 1936, två år innan nazisterna kommit till makten. Efter att nazisterna kommit till makten 1933 diskuterade bl.a. USA om man skulle bojkotta spelen pga. nazisternas antisemitism. Man valde dock att delta även om ett fåtal enskilda utövare valde att avstå spelen. Enda landet som bojkottade spelen var Spanien vars kandidat Barcelona förlorade omröstningen mot Berlin. Beslutet att bojkotta spelen var redan taget innan det spanska inbördeskriget bröt ut i juli 1936. Spelen gav nazisterna ett ypperligt tillfälle att marknadsföra Tyskland och vinna tillbaka det internationella anseendet som minskat efter första världskriget.

För att uppnå största möjliga politiska framgång byggdes mellan 1934 och 1936 ett nytt olympiskt stadion med plats för 110 000 åskådare. Inspiration hämtades från Colosseum i Rom och monumentet vid Tannenberg till minne av slaget vid Tannenberg i dåvarande Ostpreussen i augusti 1914 då den kejserliga tyska armén vann ett stort slag mot Ryssland. Runt stadion byggdes sex torn som skulle symbolisera det tyska enandet under Nationalsocialismen och varje torn representerade tyska historiska folkstammar (Bavarian, Fraconians, Swabians, Frisisans, Saxons och Prussia). I den nazistiska termen Völk (folk) förkroppsligade dessa stammar ett blodsarv (nordiska rasen) från en svunnen storslagen tid som gått förlorad i den moderna tiden men som nazisterna eftersträvade att återinföra. Detta var överlag ett återkommande tema i Tredje riket som innebar att nazisterna ville länka samman det historiska med det nya och att det var nazisterna som representerade det gamla i ny tappning. På den norra sidan av Olympiastadion byggdes simstadion med plats för ca 18500 åskådare (idag är kapaciteten ca 7500). På den västra sidan av Olympiastadion byggdes en stor samlingsplats som kallades Maifeld med plats för ca 180 000 på själva fältet och ytterligare ca 60 000 på läktarna runt fältet. Här hölls årliga nazistiska stormöten och manifestationer.

Nazisterna var dock medvetna om att deras antisemitism ogillades av flera och därför togs alla judiska ”förbudsskyltar” ner under spelen. Men de kunde inte förbjuda judiska deltagare eftersom nazisterna inte kontrollerade den olympiska kommittén. Tidigare under året hade de olympiska vinterspelen hållits i tyska Garmisch – Partenkirchen. Vinterspelen gav en försmak av vad som skulle komma senare under året. Nazisterna med Josef Göbbels i spetsen drog full fördel av den internationella uppmärksamhet som de olympiska spelen gav och gjorde spelen till en politisk framgång för nazisterna. Hitler och andra nazikoryféer sågs ofta på hedersläktaren under spelen. Hitler själv var ändå föga intresserad av sport men förstod det politiska värdet spelen gav. Något som var anmärkningsvärt var att när den franska delegationen marscherade in på Olympiastadion under invigningen hälsade de Hitler med Hitlerhälsningen. Detta hade de inte behövt göra men för Hitler blev det en liten seger eftersom Tyskland och Frankrike genom historien varit bittra fiender.

Spelen samlade 4066 deltagare (3738 män och 328 kvinnor) från 46 nationer. Spelens obestridde stjärna var den amerikanske friidrottaren Jesse Owen (1913 – 1980) som vann fyra guldmedaljer. Överlägset flest medaljer tog Tyskland (33 guld 26 silver och 30 brons). Under kriget klarade sig Olympiastadion mirakulöst utan några som helst skador och övertogs av brittiska ockupationsstyrkor efter kriget.