Berlin – Rikskansliet

Rikskansliet var en byggnad där den tyske rikskanslern hade sitt officiella arbetskontor. När Hitler kom till makten i januari 1933 låg Rikskansliet på Wilhelmstrasse 77. 1935 lät Hitler arkitekterna Paul Troost och Leonard Gall bygga ut Rikskansliet och i samband med detta påbörjades även bygget av en skyddsbunker bakom Rikskansliet. Det var denna skyddsbunker som sedermera blev Führerbunkern där Hitler begick självmord i april 1945. Hitler ansåg dock att det gamla Rikskansliet inte var ståtligt nog för det nya Tyskland och gav därför arkitekten Albert Speer i uppdrag 1938 att påbörja bygget av ett helt nytt Rikskansli.

Det nya Rikskansliet byggdes ett stenkast från det gamla Rikskansliet på Vosstrasse 6. Hitler önskade att det nya Rikskansliet skulle vara klart inom ett år och för att kunna uppnå detta hade Speer inga ekonomiska begränsningar. Sammanlagt arbetade ca 4000 arbetare i treskift dygnet runt för att det skulle stå klart på utsatt tid. Detta lyckades också och ett år senare var det tillräckligt färdigt för Hitler att kunna inviga det. Men smakar det så kostar det och räkningen landade på den nätta summan av 7 miljarder Sek. Att det skulle vara klart med bara någon timme till godo stämmer inte riktigt, men det hade ett propagandistiskt värde att hävda att så var fallet. Arbeten pågick även senare för att det skulle bli helt klart.

Det nya Rikskansliet byggdes samman med det gamla Rikskansliet och bestod av flera monumentala salar och rum som skulle imponera på besökarna och vara representativa för det nya stora Tyskland. Ett Tyskland som härstammade från det kejserliga Tyskland och det var bl.a. därför som han lät det gamla Rikskansliet stå kvar. Det nya Rikskansliet bestod bl.a. av en stor receptionshall, 600 kvadratmeter stor Rikskabinettsal, innergård (Ehrenhof), en magnifik mosaiksal (det var här som begravningsceremonin av Heydrich ägde rum i juni 1942) och en ca 150 meter långt marmorgalleri vars utformning var inspirerad av spegelsalen i Versailles. I mitten av galleriet fanns dörren in till Hitlers 400 kvadratmeter stora arbetsrum.

Arbetsrummet pryddes bl.a. av ett stort kartbord, målningar, gobelänger, påkostade möbler, emblem och en kamin. Ovanför kaminen hängde det en målning av Tysklands förste kansler Otto von Bismarck. Till detta tillkommer olika kanslis arbetsrum, matsal, umgängesrum och ett privatrum för Hitler. Rikskansliet byggdes av den enkla anledningen att det skulle imponera på besökare, Hitler själv tillbringade inte mer tid i Rikskansliet än han behövde och då mest i officiella sammanhang. Det vardagliga arbetet utförde han oftast på annat håll. Det nya Rikskansliet var ett utav få större byggnadsprojekt som förverkligades av nazisterna. Det skadades svårt under kriget och efter kriget förstördes ruinerna. Även det gamla Rikskansliet förstördes, inte bara kanske pga. av Hitler, utan även för att det sågs som en symbol för tysk expansion.

Det var även i det nya Rikskansliet som Hitler den 12 december 1941 höll ett möte angående judarna. Hitler hade tidigare hållit möten där judarna diskuterades men det som skiljer detta möte från andra var dels deltagarna och dels innehållet. Hitler hade kallat samtliga Reichsleiter och Gauleiter, däribland Göbbels och Himmler, till mötet vilket tyder på att mötet berörde personer med stort politiskt inflytande.

Inga officiella protokoll fördes men både Göbbels och Hans Frank skrev senare i sina dagböcker att Hitler instruerat deltagarna att hans tålamod med judarna nu var slut i.o.m. USA:s inträde i kriget. Hitler hade vid två tillfällen tidigare inför riksdagen varnat judarna att ett nytt världskrig kommer att innebära den judiska rasens förintelse. I samband med att Japan och Tyskland förklarade USA krig i december 1941 blev detta en verklighet. Detta innebar att judarna nu skulle få betala med sina liv för att de återigen fört in världen i ett världskrig.

Hitler förklarade att han förväntade sig att deltagarna skulle förbereda sig för att vidta nödvändiga åtgärder angående judarna. Vad dessa åtgärder egentligen innebar framgår inte, utan det var upp till deltagarna själva att lösa uppgiften. Detta var ett typiskt karaktärsdrag av Hitler där han uttryckte specifika önskemål utan att ha några konkreta förslag på hur det skulle lösas. Man vet inte huruvida Hitler nämnde något om att förinta judarna under mötet, de dagboksanteckningar som hittats efter kriget nämner bara att frågan ska lösas.

Mötet är det enda kända där Hitler öppet inför en större grupp politiska medarbetare pratar i konkreta termer om att judefrågan måste lösas. Men här är det viktigt att sätta in mötet i sin rätta historiska kontext. Vid tidpunkten för mötet var mördandet av Sovjetunionens judar i full gång och deportationerna av Västeuropas judar hade påbörjats. Därför ska inte mötet ses som att det var då som Hitler beordrade Förintelsen. Det som hände Europas judar hade hänt oavsett om mötet ägt rum eller inte, men USA:s inträde i kriget och mötet gav Hitler och deltagarna en legitimitet att radikalisera judepolitiken.