Berlin – Schöneweide

1943 var året då de tyska arméerna förlorade initiativet i kriget och dess huvudsakliga uppgift blev att försvara det som erövrats. För detta krävdes det en total insats av det tyska folket och samhället, ett totalt krig som Göbbels uttryckte det. Detta innebar att tyskar som arbetade inom krigsindustrin kallades in för militärtjänstgöring och dessa ersattes av bl.a. tvångsarbetare. Ansvaret för rekryteringen av tvångsarbetare hade Fritz Sauckel (Generalbevollmächtigter für den Arbeitseinsatz). Sauckels uppgift blev att tvångsdeportera människor från ockuperade länder och sätta dem i arbete i tyska krigsindustrier. Tvångsarbetarna sattes i speciella läger (Zwangarbeitslager) som upprättades i närheten av befintliga industrier där de tvingades arbeta. Ett sådant var läger 75/76 i Berlin-Schöneweide. Lägret bestod av 13 baracker. Efter kriget övertogs barackerna av den sovjetiska Röda armén som fram till mitten på nittiotalet använde dem som förråd. Därefter överlämnades de till staden Berlin.