Bernburg

När den första eutanasicentralen i Brandenburg avvecklades under 1940 flyttade nazisterna verksamheten till mentalsjukhuset i Bernburg vars syfte nu blev tvåfaldigt. Dels som mentalsjukhus och dels som en eutanasicentral. Valet av Bernburg berodde delvis på att det sedan 1875 redan var ett befintligt mentalsjukhus. Detta gav nazisterna möjligheten att dölja eutanasin i den officiella mentalvården. Bernburgs geografiska läge bidrog också till valet och slutligen att det låg i ett litet samhälle där verksamheten med att mörda psykiskt och fysiskt handikappade tyska medborgare kunde fortsätta relativt ostört. Nazisternas eutanasiprogram (T-4 programmet) var inte helt okontroversiellt bland den tyska befolkningen.

De kunde inte bedriva eutanasin helt öppet så därför maskerades verksamheten i Bernburg under en falsk organisation som hette Gemeinnützige Stiftung für Anstaltspflege (Stiftelsen för institutionell välfärd). T-4 konfiskerade källarplanet på mentalsjukhuset och konverterade det till en mordcentral med omklädningsrum, gaskammare, lik/obduktionsrum och krematorium. Chef för Bernburgs eutanasicentral blev Brandenburgs tidigare chef Dr Irmfried Eberl. Han blev senare Treblinkas förste kommendant. Personalen som arbetade vid Brandenburg följde också med till Bernburg och därmed fanns erfarenheten på plats redan från början.

Precis som i övriga fem eutanasicentraler användes koloxidsgas för att mörda människorna. Patienterna mördades i en fjorton kvadratmeter stor gaskammare som kamouflerats till ett duschrum. De första människorna mördades i november 1940 och fram till att den officiella eutanasin avvecklades i augusti 1941 mördades enligt nazisternas egna dokument, 8601 personer i Bernburg. Officiellt hade människorna avlidit av exempelvis tuberkulos, lunginflammation eller någon annan för den tiden svårbotlig sjukdom som därmed fungerande som en lämplig dödsorsak för att dölja den vekliga dödsorsaken. Efter att T-4 programmet officiellt avslutats fortsatte verksamheten i Bernburg under ett program som kallades 14f13. Detta innebar att ca 5000 fångar från koncentrationsläger mördades i Bernburg.

Under hela tiden som eutanasin pågick i Bernburg fortsatte den övriga mentalvården på övre plan. Flera ur personalen som tjänstgjorde i T-4 programmet i Bernburg kom senare att tjänstgöra i något eller några av de tre Operation Reinhardt förintelseläger (Belzec, Sobibor och Treblinka) som upprättades i det ockuperade Polen. 1943 demonterades den tekniska utrustningen (gasledningar och krematorium) och personalen flyttades till Polen. Av de drygt 40 personer som tjänstgjorde i Bernburg var det få som ställdes inför rätta och de som ställdes inför rätta friades som oftast.