Bürgerbräukeller

På kvällen den 8 november 1923 försökte Hitler ta makten genom en kupp. Platsen för kuppen var ölhallen Bürgerbräukeller i München. Vid tidpunkten för kuppen rådde det politiskt kaos i både delstaten Bayern och övriga Tyskland. Den bajerske premiärministern Eugen von Knilling hade utfärdat undantagstillstånd och utsett Gustav von Kahr som bajersk kommissionär. På kvällen den 8 november 1923 befann sig von Kahr tillsammans med polisöversten Hans Ritter von Seisser och general Otto von Lossow på Bürgerbräukeller för att bringa ordning i staden. I samband med detta stormade Hitler tillsammans med ett flertal medarbetare, understödda av ca 600 SA män, in i ölhallen och ställde sig vid podiet och deklarerade att en nationell revolution (statskupp) hade påbörjats. Andra SA förband hade intagit andra ölhallar i München och inväntade order från Hitler. Hitler tvingade med sig von Kahr, Seisser och Lossow till ett avsides rum och krävde att de anslöt sig till kuppen. Men von Kahr och övriga klargjorde att de inte stödde kuppen vilket Hitler inte hade räknat med. Senare på kvällen släpptes Kahr, Seisser och Lossow och det blev alltmer uppenbart att kuppen var på väg att misslyckas eftersom viktiga personer och institutioner inte stödde kuppen.

Natten till den 9 november präglades av ovisshet och ett pendlande mellan hopp och förtvivlan bland kuppdeltagarna. General Ludendorff (en respekterad general från första världskriget och deltagare i kuppen) föreslog att kuppmakarna skulle lämna Bürgerbräukeller och ansluta sig med andra kuppdeltagare. Hitler och övriga kuppdeltagare (ca 2000 personer) lämnade Bürgerbräukeller och började, anförda av Ludendorff, att vandra ut på Münchens gator i riktning mot det bajerska försvarsministeriet. Spänningen låg onekligen i luften och vid Feldherrnhalle spärrades deras väg av ett polisuppbåd. Exakt vad det var som utlöste den skottlossning som följde kanske aldrig går att fastställa, men resultatet blev att sexton kuppdeltagare och fyra polismän dödades. Hitler skadades lindrigt och lyckades fly men överlämnade sig till polisen några dagar senare och ställdes i februari 1924 inför rätta.

Mellan 1933 och 1944 blev Bürgerbräukeller och Feldherrnhalle centrala punkter i den nazistiska historiebeskrivningen där martyrskapet glorifierades och hyllades. Tillsammans med ”gamla kämpar” genomförde HItler en ceremoniell marsch den 9 november till minne av de som stupade vid Feldherrnhalle.

Det var även i Bürgerbräukeller som snickaren Georg Elser försökte mörda Hitler genom en tidsinställd bomb den 9 november 1939. Elser var en stark motståndare till Hitler och hade rest till München för att förbereda attentatet. Elser lyckades placera den tidsinställda bomben i en pelare bakom Hitlers talarpodium. Elser hade gömt sig kvar i Bürgerbräukeller efter stängning och arbetade med att karva ut hålet under nätterna. När Hitler talade på kvällen lämnade han mötet en timme tidigare än planerat och undkom därför explosionen som dödade åtta personer. Elser arresterades senare samma kväll när han försökte passera gränsen till Schweiz. Han kopplades samman med attentatet, sattes i koncentrationsläger och mördades i Dachau i april 1945. Bürgerbräukeller skadades allvarligt av bomben och renoverades inte utan användes istället som ett förråd. Det årliga minnestalet hölls mellan 1940 och 1943 i Löwenbräukeller och det sista talet hölls 1944 på Circus Krone.